Inget för kräsmagade

Textstorlek:

 

Alla ni som sett filmen Repmånad av och med Lasse Åberg vet att vitt vin och räkor får vilken kvinna som helst på fall. Hans rollfigur tror ju så klart inte på det då lumparkompisarna påpekar det.

Så klart blir han hembjuden till en kvinna som erbjuder just vitt vin och räkor en kväll. Jag skall inte referera hela filmen så vi nöjer oss där, förutom att vi gjorde exakt samma sak där hemma i lördags.

Nu hör det ju till saken att den bättre hälften och jag varit tillsammans och gifta i några år så själva laddningen med vitt vin och räkor kanske inte är så laddad – vitt vin och räkor är mest mat. Men i lördags blev det annorlunda. Nu tänker alla att nu kommer något spännande.

En fisk. Jag bara säger det. I en av förpackningarna med räkor låg det nämligen en fisk. En liten grå rackare med stora ögon. Den såg ut som en liten torsk fast den bättre hälften ville hellre likna den vid en liten sälunge. Men det var en fisk, lika kokt som räkorna – men grå.

Det är sådant man läser om i kvällstidningarna då och då – om olika föremål i förpackningar – mer eller mindre äckliga eller farliga. Men den bättre hälften och jag är inte så kräsmagade så vi ringde inte någon kvällstidning. Istället erbjöd den bättre hälften den lilla fisken till den lilla vita hunden som givetvis ratade den.

”Törs vi äta räkorna”, frågade den bättre hälften.

”Ja, fisken är lika kokt som räkorna”, svarade jag. ”Och med lite vin går allt ned”, tillade jag.

Hur som helst var räkorna lika goda som vanligt och vi vaknade upp utan magsmärtor på söndagen. Men jag kunde inte låta bli att fundera över fisken. Tänk om den varit röd som räkorna, hade vi upptäckt den då? Var räkorna räkor?

Men det kanske stod på förpackningen: 500 gram räkor och en fisk. Det kanske var meningen att den skulle ätas upp. Frågan hur fisken hamnat där gav upphov till spekulation. Varför hade den inte simmat ur trålen med vilken räkorna fångades? Var den bara nyfiken att ta reda på var räkorna tar vägen då de försvinner ur havet?

En enda fisk. Kanske den kände sig ensam. Eller var det helt enkelt någon förpackningsmänniska som slängt i den där fisken i påsen. Att pizzabagare spottar i pizzor finns det ju till och med bildbevis på. Vad tänkte då den där som slängde i en liten grå fisk bland räkorna?

He, he. Gu’ vad äcklade de som köper denna påse kommer att bli. Spänt går personen och tittar
på tidningarnas löpsedlar varje dag och skannar av nätet efter den lilla grå fiskens upptäckare.

Och tänk vad glad den personen kommer att bli då han eller hon får se denna krönika på Västmanlands
nyheters hemsida. Fast jag tror att personen ändå blir besviken. Vi varken kräktes eller skrek vid upptäckten. Vi åt upp räkorna.
Ha!