Värre än Juholt

Textstorlek:
Annons:

 

Hur osannolikt det än kan verka vara börjar man faktiskt undra om ens Håkan Juholt i sina värsta stunder hade kunnat klanta till det värre för sitt land än vad Stefan Löfven, Margot Wallström och resten av den rödgröna regeringen nu har gjort.

• Först bli osams med Israel, ”för fredens skull”, genom att utan samråd med någon erkänna Palestina. (Så att Israels ambassadör kallas hem från Stockholm och Margot Wallström blir nekad personskydd vid planerad inresa till Israel.)

• Sedan bli osams med hela Arabförbundet, inklusive Palestina, genom att inför öppen ridå gräla veckovis i regeringskretsen om Saudiavtalet – och i anslutning till detta kalla saudiska mänskliga rättigheter för ”medeltida”; visserligen sant men synnerligen odiplomatiskt. (Så att att Saudis ambassadör kallas hem från Stockholm och Margot Wallström nekas tala på arabländernas möte i Kairo.)

• Och till slut det allra värsta: Ett panikmeddelande om att avtalet med Saudi avbryts bara några timmar efter beskedet om att Wallström blivit hindrad att hålla sitt tal. Men inte, som det borde, från statsministern utan från försvarsministern (!) på resa i övre Norrland. Statsministern sade för sin del på morgonen samma dag att en beredning av frågan ”ännu pågår”, för att senare på kvällen efter försvarsministerns besked påstå att saken varit avgjord ”sedan en tid”. Minst ett ljug alltså. Plus att regeringen med sitt val av tidpunkt för tillkännagivandet fick hela omvärlden att övertygas om att Saudiavtalets slutande hade med Wallströms nesliga Kairo-sorti att göra.

Med Stefan Löfvens storordiga vallöften om en ”åter-industrialisering” av Sverige har det så här långt gått käpprätt åt skogen. Industrins ledande företrädare be-farar snarast motsatsen efter vad som hänt. Och i den kalla industriella verkligheten har både Sony och Ericsson med var sina jättevarsel illustrerat vad för slags uttryck en sådan motsats tar sig. Märk väl att det också var en affär för främst Ericsson (och Saab) som det nu avbrutna Saudiavtalet var tänkt att gynna. Därför är det just nu ingenting som talar för att Stefan Löfven ens kan komma i närheten av att uppfylla sitt vallöfte om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Regeringens katastrofstart har inte i första hand vållats av ställningstagandena som sådana, utan av det oskickliga handlaget, främst signerat Löfven och Wallström. Med en bättre beredning av Palestina-erkännandet hade det beslutet vunnit större respekt, även i Israel. Och med listigare ordval i fallet Saudiarabien, ett sådant som exempelvis deras partikamrat Jan Eliasson varit kapabel till, hade även den saltomortalen landat mindre stenhårt.

Annons: