Babyspråk med hunden

Textstorlek:
Annons:

 

Ett sant vårtecken är när det är dags att hämta husvagnen från vinterförvaringen. Men det är med kluvna känslor jag åker för att hämta den. Jag är nämligen usel på att backa med husvagn – det erkänner jag utan omsvep. Hemma måste vagnen backas in, det går inte på något annat vis. Och då det skall backas från en länsväg in på tomten kan det ha sina nackdelar. Fast det är beroende på vilken dag det är.

Värst är det på vardagar då trafiken kan vara nog så tät. Det har hänt att jag orsakat trafikstockning vilket inte gör manövern att backa mindre komplicerad. Men jag brukar till sist få till det med svett i pannan och utan att trafik-radion bryter för ett trafikmeddelande.

Nu var det dock lördag och jag kunde få in husvagnen i lugn och ro utan en massa bilar som fick vänta. Mest oroligt var det nog för den lilla vita hunden som mycket väl vet vad husvagn betyder. I hans värld betyder det skoj och nya lukter.

Nu kom husse hem med det roliga huset och matte försvann ut för att dirigera – mycket oroande. Inifrån huset hördes skällande och ylande. Förtvivlade tjut som emellanåt förvandlades till riktigt hätska skall. Ett litet vitt huvud förflyttade sig från fönster till fönster.

”De skall väl inte åka iväg utan mig”?

Det konstiga är att han aldrig lär sig. Vi har aldrig någonsin lämnat honom ensam. Inte för det minsta ärende. Han är alltid med vad vi än skall göra. Måste jag vara hundvakt någon dag får han följa med på uppdrag. Då ropar jag på min lilla reportervovve som genast kommer sättande. Det ordet har han i alla fall lärt sig.

Det vet alla ni som har hund, och katt också för den delen. Vissa ord använder man bara i skarpt läge. Det vill säga då det man just säger stämmer med verkligheten.

I vårt fall är husvagn eller reportervovve just sådana ord. De får inte nämnas om vi inte skall åka med husvagnen
eller om han inte får följa med ut på jobb.

Ordet godis eller gottis är också sådana ord – får inte missbrukas. Sedan har matte lärt honom att ordet tut-tut betyder bil vilket också förknippas med trevligheter. Det
ordet använder dock inte jag. Någon måtta får det vara med babyspråk.

Tänk om jag skulle ha med hunden till redaktionen, vilket händer ibland, och plötsligt säga:

”Skall vi åka tut-tut” istället för hem. Alla skulle tro att nu har det verkligen slagit slint. Ja, alla som inte har husdjur, vill säga. För oss är det mer en tyst överenskommelse att så pratar man med hunden.

Men detta gäller även ”hussar och mattar” med betydligt större djur som exempelvis kossor. Jag har upptäckt både en och två gånger att där förekommer samma språk som hemma hos oss.

Hemma ja, där kan man vara sig själv.

”Lilla gubben, är du pömsig – skall vi nana”.

I den mer lyhörda husvagnen får man dock ta det lite lugnare med det där. Vad som händer där inne kan lätt missuppfattas om någon får höra:

”Kom till nanatuttsingen”.

Ni ser själva. Nu for fantasin iväg!

Nanatuttsingen är ingenting annat än
hundens favoritkudde.

Annons: