Löfvens löften

Textstorlek:
Annons:

 

Det var knappast talekonsten, debattskickligheten eller någon annan upptänklig skicklighet som gjorde att Stefan Löfven valdes till statsminister i höstas.

Förutom att ha en samlad arbetarrörelse av ansenlig storlek bakom sig var hans enda egentliga tillgång som politiker det intryck han gav av att vara en hederlig karl. Verbalt tungfotad och valhänt förvisso, men rejäl. Allt det ospännande som han lyckades säga föreföll ändå att på något vis gälla. Stefan Löfven var inte en man som skulle svika, allra minst vallöften.

Men man behövde ju inte vara raketforskare för att fatta hur svårt Löfven skulle få det med löftena. Det räckte att titta på regeringskonstellationen ihop med Miljöpartiet och skuggsamarbetet med Vänsterpartiet.

Tillsammans rymde de tre rödgröna partierna så skilda valbudskap i hjärtefrågor att de allihopa skulle bli tvungna att svika för att överhuvudtaget komma till några beslut. I och med att de valde att inte förhandla ihop sig i förväg skapade de givna lägen att göra självmål på.

Ironiskt nog är Stefan Löfvens svek de allra tydligaste.

För några veckor sedan rök överskottsmålet, åtminstone som ambition från statsministerns sida. Det som både Löfven och Magdalena Andersson med emfas försvarade inför väljarna fram till valdagen har regeringen nu tänkt att ersätta med ett lättvindigare så kallat balansmål, därtill med den närmast surrealistiska motiveringen att ”ladorna är tomma”. (Om nu ladorna verkligen vore tomma, vilket de inte är, så skulle det väl snarare peka mot ett tuffare överskottsmål än ett avskaffat.)

Därefter har det också gått åt hjulhuset med både drivmedelsskatten och rotavdraget. 44 öre upp på bensinen och 48 på dieseln. Det skulle inte hända, sade Löfven & Co före valet. Rut skulle också vara fredat, lovade Löfven dyrt och heligt. Det lite ”kvinnligare” rutavdraget skulle visserligen halveras, men inte byggjobbarnas och hantverkarnas rot. Ändå hände det alltså i förra veckan att Löfven själv gick ut och sade att rotavdraget skulle sänkas från 50 till 30 procent.

Utan hänsyn till Skatteverkets utsaga om att varje krona i rotavdrag ger 1:40 tillbaka till staten, hade Löfvens stab kommit fram till att avdragssänkningen skulle spara sex miljarder kronor. Av den summan skulle 3,2 miljarder satsas på nyproduktion av bostäder, främst i storstäderna. ”Det luktar framtid!” sade Löfven – vilket fick en del att bara se nya valsvek framför sig.

Stefan Löfvens paradnummer om att återindustrialisera Sverige och skapa ett nytt jobbdrivande exportklimat har också kommit på skam.

Storindustrins affärer med arabvärlden är skadskjutna och småföretagarna ser med oro fram mot dubblerade arbetsgivaravgifter för ungdomar och höjda inkomstskatter. Därför borde kanske Löfven i stället hålla för näsan när han tänker på framtiden…

Annons: