Särbo för en tid

Textstorlek:

 

Att de borgerliga partierna skulle avstå från att lägga en gemensam skuggbudget nu i vår kom knappast som en överraskning.

Efter decemberöverenskommelsen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att släppa igenom den ”största partikonstellationens” budgetförslag i riksdagen var det inte längre meningsfullt för allianspartierna att kompromissa inbördes för en budgetmotion som de ändå till slut skulle få lov att avstå från att rösta på.

Bättre då att utnyttja de kommande åren i opposition till att låta varje alliansparti utveckla sina egna politiska profiler så att de kan bidra med fler sympatier till det gemensamma väljarunderlaget vid nästa val.

Anledningar till missnöje med den sittande rödgröna regeringen och dess stödtrupp vänsterut lär för övrigt inte komma att saknas.

Hela alliansen borde dessutom vinna på att komma bort från det förvaltarskapstänkande som anfäktade regeringen Reinfeldt efter 2010, alltså det som (om ni minns) fick en ung och otålig Annie Lööf att efter bara några månader som näringsminister efterlysa en uppgradering till ”Alliansen 2.0”.

Ytterligare några skäl talar för att allianspartierna ska övergå till ett mera särbo-liknande förhållande under en tid framöver. Två av fyra allianspartier – Moderaterna och snart också Kristdemokraterna – har nya partiledare som mer än något annat behöver ägna sina egna kärntrupper full uppmärksamhet.

I båda dessa partier finns också missnöjesyttringar mot decemberöverenskommelsen att hantera. En tredje ledare, Folkpartiets Jan Björklund, har samtidigt fullt upp med att freda sig själv mot dem i partiet som vill ha Birgitta Ohlsson till ordförande i stället.

Men i det besked om friare ageranden för allianspartierna som lämnades i förra veckan slogs det fast att det också i fortsättningen ska samarbetas på den borgerliga kanten.

I ansvarstagandet för ekonomin och i synen på arbetets och företagandets behov av lönsamhet kommer likheterna att bestå.

Och längre fram i mandatperioden ska alliansens partier åter närma sig varandra med sikte på att vara minst lika förberedda på ett maktövertagande 2018 som någonsin 2006.

Vägen dit går till att börja med via en gemensam utvärdering av regeringsårens samarbete och ett så kallat äntringskansli, där blivande statssekreterare och politiskt sakkunniga i regeringskansliet ska utbildas för framtida uppgifter.

Ett alliansgemensamt valmanifest 2018 ska det naturligtvis också bli – allt för att svenska folket ska slippa få en lika oförberedd och löftesbrytande regering som den nuvarande.