Städer växer mer än landsbygd minskar

Foto: Thinkstock
Textstorlek:

​I över 100 år handlade urbaniseringen i Sverige om att folk lämnade landsbygden och flyttade till stan. Så är det inte längre enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Storstäderna växer, men inte på landsbygdens bekostnad.

Annons:

Under 1940-talet ökade den svenska tätortsbefolkningen med över en miljon invånare. Samtidigt lämnade över 400 000 -personer landsbygden.

2000–2010 ökade tätorternas befolkning med 550 000 personer, men landsbygdsbefolkningen minskade bara med 18 000 personer.

I de största tätorterna– Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro och Linköping – var det faktiskt fler som flyttade ut till landsbygden än tvärt om.

Här börjar det bli svårt att hänga med i siffrorna, så jag ringer till Stefan Svanström. Han jobbar med geografiska -informationssystem på SCB och vet det mesta om Sveriges demografi.

– Idag bor 85 procent av Sveriges befolkning på 1,3 procent av landytan, säger han.

– Om man vänder på det, och tittar på de som bor riktigt glest, delar 8 400 personer på tre -fjärdedelar av landytan. Det är fascinerande och lite skrämmande.

Han berättar att urbaniseringen i Sverige började på 1800-talet. Bönderna lämnade landsbygden och tog jobb i industrin.

Kring sekelskiftet 1900 hade den befolkningsflyttningen växt sig så stor att Sverige kom att förändras i grunden.

– Omkring 1930 kom den -demografiska brytpunkten, då det bodde lika många i tätorter som på landsbygden. Efter det fort-satte urbaniseringen med bland annat miljonprogrammen på 60-talet, säger Stefan.

När han räknade på dagens urbanisering tog han med flyttar inom landet, födslar och dödsfall, samt in- och utvandring.

Det visade att till storstan -flyttar människor från andra tätorter.

Den naturliga befolkningsökningen, antalet födda relaterat till antalet döda, är hög i stan. Invandringen får också städerna att växa.

De som lämnar landsbygden hamnar istället i andra, mindre tätorter.

Som tätort räknas samhällen med fler än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan -husen.

– Den definitionen gick de nordiska statistikbyråerna ihop och tog fram på 60-talet.

Men att personer i den här statistiken går från landsbygd till tätort, behöver inte betyda att de har flyttat.

Vad menar du nu?

– Jag har tittat på förtätningen i tätorter tidigare. Jag undrade om fler flyttar till centrum, eller om orterna tar mer land i anspråk. Det visade sig att många tätorter växer ihop med samhällena utanför.

– Säg att du 1980 bodde på en ort med 180 personer och hade 500 meter till närmsta granne. Sedan flyttade flera in, och du bodde kvar. Då behöver du inte ha flyttat för att det ska räknas som att du gått från landsbygd till tätort.

Landsbygden får alltså behålla större andel av sin befolkning än tidigare. Och på vissa ställen blir glesbygden tätare.

Stefan har i artikeln Enslighetens geografi konstaterat att det är mycket få som bor riktigt glest.

– Då tittade jag på hur många som bor ensamma med minst en mil till närmsta granne. Det är åtta personer i hela Sverige. Ungefär hälften av oss, 4,6 miljoner, bor längs kusten. Vi har alltid tyckt om att klämma ihop oss.

Ebba Pettersson

Annons: