Här blandas gammalt och modernt

Textstorlek:

​ORRNÄS/VÄSTER-FÄRNEBO Timmerfab-riken. Det låter det. Men så har också Lennart Klaar i Orrnäs glimten i ögat. Visserligen håller han på med timmer men som ende ”anställda” och besökare brukar fråga:
”Var är fabriken”?

Här kommer möbler till av virke från den egna skogen – och som tidigare anställd inom kärnkraftsindustrin producerar han också sin egen el på gården. 

Annons:

 

Orrnäs gård var för länge sedan en självförsörjande bondgård. I den närbelägna Hörendesjön togs det fisk och skogen bjöd på vilt. Men då Lennart och numera framlidna hustrun köpte gården år 1996 hade den varit obebodd i 33 år. Men säljaren hade skött taken så gården var ändå i gott skick.

Lennart är född i Östergötland – en dialekt som fortfarande märks tydligt.

– Det var mycket jobb här men vi hade vanan inne då vi haft sju villor, skrattar Lennart.

Lennart har under dessa år blivit en personlighet i trakterna kring Västerfärnebo och anlitas ständigt av kunder.

Han har exempelvis gjort alla möbler till kaféet på bygdecentret. Nyligen sålde han också fyra bord och bänkar plus en stor grill till Sala kommun som placerats på Västerfärnebo skola. Grillen är egenhändigt designad och liknar en sandlåda till formatet.

Men på gården görs mycket mer än så – timmermöbler, anslagstavlor, takspån ”pärt”, björksav, ved och så sätter han upp hägnad gärdsgård.

Och intresset för detta började i tidiga år även om yrkesvalet blev ett helt annat.

– Snickeriet ligger i släkten. Farfar jobbade på byggen och inredde kök. Han hade en snickarbod där vi barn var mycket. Det är genom att se som jag har lärt mig mycket. Pappa var jordbrukare så jag har levt bland kossor, grisar och höns. I och med det står jag inte handfallen, ler Lennart.

Men lantbrukare blev han inte. Och det tackar han sin farfar för som han säger.

– Nej, han sade att jag inte skulle satsa på jordbruk utan på något annat. Han visste väl vartåt jordbruket var på väg. Jag började läsa på NKI, Nordiska korrespondensinstitutet, jag skulle bli elmästare. Sedan såg jag att Asea annonserade om intagning till Industriskolan i Västerås. Och tänk, jag sökte och kom in.

Detta ledde alltså till en anställning på ABB med arbetsuppgifter inom generering av ström och vattenkraft. Men också inom kärnkraftsindustrin. Det var också på ABB som Lennart träffade sin blivande fru vilket så småningom ledde till en familj med tre barn.

– Jag jobbade mycket utomlands – i Mellanöstern, Grekland och England. Jag var i Egypten då Mubarak blev president. I England handlade jobbet om att bygga linbanor. Ja, man kan säga att det där samtalet i Dockebo i Östergötland som jag hade med farfar stakade ut mitt liv.

Hustrun avled för åtta år sedan men Lennart har inga planer på att lämna sitt kära Orrnäs. Framför allt vill barnen ha kvar gården.

Han är pensionär men säger att han aldrig haft så mycket att göra som nu. Med sig – tätt i hasorna – har han hela tiden sin trogne hund Sigge.

Men också rådjuren gillar Lennart och är oskygga. De står helt ogenerat under golvet på den gamal saltboden och slickar de salta golvbrädorna utan att bry sig om vare sig Lennart eller Sigge.

Boningshuset är byggt år 1850 och Lennart gillar det som är från förr.

Han visar in i ladugården där innertaket är av halm.

– Det som bekymrar mig just nu är att några takpannor har gått sönder. Du ser, där har jag ställt en hink. Ja, det måste lagas men det kommer att bli plåttak.

– Ja, jag har hållit på med myc-ket gammalt och jag har en bror som är likadan. Han har en kvarn i Östergötland som drivs med vattenhjul. Det han mal tar slut påen gång – det är populärt. Dessutom har han byggt en smedja.

Men Timmerfabriken?

– Det var en man i Ulrika i Östergötland som kallade sitt företag Timmerfabriken. Det var i stort sett inte mer än det jag håller på med. Jag tyckte det var kul och tänkte att det skall jag kalla det här i Orrnäs också.

Att Lennart trivs går det inte att ta miste på. Även om han säger att han aldrig haft det så stressigt som nu så får han arbeta med det han gillar bäst – med händerna. Men…

– Vi skulle njuta av pensionen tillsammans här, jag och min hustru, men ödet ville annat.

Annons: