Varg – både härlig och hemsk upplevelse

Varg – rovdjuret som ger mäktiga naturupplevelser för somliga men som dödar husdjur och boskap, berövar friheten och ökar rädslan hos andra. Foto: Mats Bentmar
Textstorlek:

​Marcus Eldh driver WildSweden för att turister ska få uppleva vilda djur i Sverige där varg är en del av upplevelsen. Karin Öhrström bor i närheten av vargrevir och fick sin hund dödad av varg i januari. Här får ni ta del av deras berättelser om varg.

Annons:

Marcus Eldh som driver WildSweden vill var tydlig med att han inte är någon ”vargkramare”, precis som han inte är någon ”älgkramare” eller ”tjäderkramare” under samtalet med Västmanlands nyheter.

– Jag är inte vargkramare, jag är naturvän, säger Marcus Eldh.

När undertecknad ringer upp honom är han ute på en femdagarstur där varg är en del av del svenska naturupplevelsen bland andra vilda djur som bäver, björn och lo.

– Många kommer just för att varg finns med bland naturupplevelserna, berättar Marcus Eldh.

Det handlar om att lyssna, spåra och lära sig om varg. Till sin hjälp har han en viltexpert från länsstyrelsen.

De sover ute och får höra vargar yla.

– Det är bland det häftigaste man kan uppleva och när vi hör dem är folk oftast beredda på det. Jag har inte hört att någon blivit rädd. De klagar mest på att de är frusna, att det är blött, för mycket mygg eller mörkt, säger Marcus Eldh.

Då och då händer det att de får se varg.

– Vår policy är att inte gå för nära dem och störa dem. Om vi ser vargar fotar vi dem och går sedan därifrån, säger han.

Upplever du att vargarna är närgångna?

– Jo, det händer att de kommer fram till oss. Det kan knaka till i buskarna och de ser oss men vi ser inte dem, säger han.

Medan vargen är en fantastisk upplevelse för turister så är den en börda för många människor som bor på landsbygden. Karin Öhrström, som bor nära vargrevir i Skinnskatteberg, fick sin hund dödad av varg under en morgonpromenad i januari i år.

– Vi flyttade hit permanent 1973 efter att ha haft det som sommarboende. På 1980-talet var det stor uppståndelse i media över att en varg rivit en älgkalv, sedan var det lugnt. Vi hade mycket lo här, men i slutet av 1990-talet försvann de och sedan kom vargen, säger hon.

Hon tycker att det blivit för många vargar, att de skulle vara mer utspridda i landet. Det är obehagligt med vargspår runt gården, de kommer för nära när de går över gårdsplanen. I vintras var hon riktigt rädd, berättar hon.

– Det är inte roligt, jag känner mig inte fri längre, säger hon.

Vad var det som hände den där morgonen då din hund Aggi blev tagen av varg?

– Jag gick på min vanliga morgonpromenad till brevlådan, över åkern och upp mot huset igen. Jag har alltid haft ena hunden kopplad och Aggi lös, men Aggi har hållit sig omkring mig ändå, säger hon.

Men inte den här morgonen – Aggi sprang till skogs och skällde och sedan blev det tyst. Länsstyrelsen fann Aggie senare och konstaterade att det var en eller flera vargar som tagit henne.

– Det var hemskt, jag har inte kommit över det än, säger Karin Öhrström.

– Alla sa att vi skulle skaffa en ny valp, men nu räcker det och det har med vargen att göra, fortsätter Karin Öhrström.

Att få prata av sig med vännerna i Brukshundsklubben har varit värdefullt.

Fler hundar har tagits av varg i området. Varg är ett allmänt samtalsämne i byn.

– Människor är skrämda och pratar mycket om att det är obehagligt. Det är på den här nivån: ”vågar vi gå ut i skogen och plocka svamp?”. Jag gör det, fast jag slappnar inte av som förr, när jag gick ut och bara var, säger Karin Öhrström.

– Vargen har förstört livskvalitén. Det säger alla jag känner här i byn och även i Surahammar vid Brukshundsklubben, säger Karin Öhrström.

Att Aggi dödades av varg har förändrat Karin Öhrströms liv.

– Jag har varit på föreläsningar om varg och jag försöker intala mig att vargen är mer rädd för mig, men det hjälper inte. Jag litar inte på vargen precis som jag inte litar på okända hundar fast jag haft hund i många år, säger Karin Öhrström.

Hon upplever att livet på landsbygden förändrats på fler fronter.

– Vi har inga rådjur kvar här längre och älg ser man inte lika mycket. När det blir ont om mat flyttar väl vargen på sig så småningom, tänker hon.

Att hon skulle flytta från landsbygden på grund av varg är inte aktuellt.

– Det finns andra livskvalitéer på landsbygden, säger hon.

Annons: