Fantomen är sig lik

Textstorlek:

Härom dagen följde jag med den bättre hälften till hårfrisörskan. Heter det förresten hårfrisörska nu för tiden? Hårstylist, eller ännu värre, hairstylist är säkert det som gäller i dag. Nej, hårstudio skall det vara. Hur som helst följde jag med och satte mig ned i en vit fåtölj. Likadant gjorde den lilla vita hunden innan jag hann reagera.

Till saken hör att det var en särdeles grisig dag med regn och rusk – smutsiga tassar med andra ord. Men som tur är ligger salongen två trappor upp så tassarna hann bli ganska rena i trapphuset och det hände ingen katastrof.

Mellan dessa två fåtöljer finns en tidningshållare med diverse lektyr i. Jag tog upp tidningen M och började läsa om mogna kvinnors göranden och havanden i Stockholm. Det ena bekymret efter det andra kunde jag läsa om. ”Vilken färg skall jag ha på tekopparna vid bjudningen på lördag”? ”Hur får jag min man intresserad av att resa”. Ja, ni hör, våndan är stor ute i stugorna, eller rättare sagt i villorna.

När jag kom till chefredaktören Amelia Adamos gyttjebad lutade jag ned mot tidningarna igen för att hitta något annat. Och vad hittade jag. Jo, Musse Pigg vilket piggade upp mig. Musse Pigg hade jag inte läst sedan 1970-talet, eller kanske ännu tidigare.

Men oj vilken besvikelse. Bilderna var uppenbart ritade i dator men det mest förskräckande var att Musse följt med i tiden. Han hade skaffat både platt-tv med fjärrkontroll och mobiltelefon. Nej, jag lade ifrån mig även den och plockade istället upp Kalle Anka.

Det var betydligt roligare. Det var tecknat som det skall och ingenting hade hänt under min minst 50-åriga frånvaro. Björnligan försöker fortfarande ta sig in i Farbror Joakims kassavalv och själv är han lika snål som jag minns honom. Sedan att Kalle själv var utsatt för dolda kameran på tv gjorde inte så mycket. Lite modern får han visst vara – dock var han fortfarande byxlös.

Nästa tidning blev Fantomen och här hade absolut ingenting hänt. Vilken lycka! Här härjade pirater av den gamla skolan och Fantomen själv regerade fortfarande i de djupa skogarna. Som sig bör buntade han ihop piraterna som gav ifrån sig ljud som Argggh, uff och agh. Och så det obligatoriska dödskallemärket i pannan efter en snyting av Fantomens ring.

Tyvärr hann jag inte läsa färdigt men som tur är skall den bättre hälften dit igen om två veckor och då får jag kanske göra bekantskap med Guran, Devil och Hero också.

Men vår egen lilla Devil, den lilla vita hunden, var glad. Äntligen ut i regnet igen. Kanske han tyckte
synd om matte som blev borstad för det
är bland det värsta han vet. Därför måste
han vid dessa tillfällen ha munkorgen på.

Trevlig helg!