Kurt solskördar året om

Kurt Hansson framför fyra av sina solföljande paneler med vilka han solskördar, som han säger. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

Norrbäck/Sala Kurt Hanssons pappa var förutseende men fick aldrig se vad sonen nu åstadkommit. På åkrarna i Norrbäck, Sala, står nämligen sex solfångare och levererar el året runt. 

Pappan ansökte om så kallat solstöd hos länsstyrelsen men avled år 2011. Kurt tog upp projektet och året efter stod de solföljande panelerna på plats.

Annons:

 

Kurt Hansson ville dock inte ha fasta solpaneler utan han åkte till Tysklnad för att studera solföljande paneler som ger ström i stort sett hela den ljusa delen av dygnet.

– År 2012 tog vi beslutet att satsa på solföljande paneler och redan året efter levererade de alla dagar utom en. Det var runt den tionde eller elfte december då det kom nysnö som frös fast. Även en mulen och regnig dag levererar panelerna fem till sex kilowatt. Solskörd, som Erik själv vill kalla det.

80 procent av elen Kurt producerar säljer han till Sala Heby energi. Han säger att fast monterade solpaneler är effektiva men att de utnyttjas bara maximalt en timme om dagen.

– Då måste man köpa in balanskraft vilket jag inte behöver. Visst är de solföljande panelerna dyrare grejer men de ger 50 procent mer effekt.

Kurts solfångare lockar många besökare till gården, besökare som vill lära sig mera om tekniken. Men som sagt, för gårdarna i Norrbäck, varav Sörgården är en, som består av fyra hemman är miljötänket inget nytt.

– Farfar kom hit 1920 och pappa drev det hela mellan åren 1949-2011. Allt vi odlar här har varit ekologiskt sedan början av 1970-talet. Sedan 1986 har vi varit kravodlare. Allt för att minska energiåtgången.

Vid oljekrisen år 1973 fick man ansöka om tilldelning av bränsle. Kurt, som då gick på lantbruksskolan i Ösby, fick problem att ta sig dit.

– Jag hade en Volvo PV och fick bidrag för att köra den. Det var då jag märkte hur sårbart samhället är om man bara bygger det på fossila bränslen. Redan nu importerar vi olja från Ryssland och exempelvis den norska oljan kommer bara att räcka till år 2020 och därefter får vi all olja ifrån Ryssland.

I februari i år besökte Kurt Ryssland och blev imponerad av vad han såg.

– Jag hittade en artikel i tidningen Lantmannen där det stod att Kungliga vattenfallsstyrelsen erbjöd gratis elström i fem år till eldrivna traktorer. Tyvärr blev dessa traktorer ingen succé. Men år 1923 plöjde man 90 hektar med hjälp av en 400 meter lång kabel, berättar Kurt och tillägger att det blev hans vision.

Det intresserade ryssarna vilka kom på studiebesök och tidigare i år åkte alltså Kurt på studiebesök till Ryssland. Där fick han bland annat veta att de på 1950-talet plöjde en hektar per timme på 45 kilowatt vilket motsvarar 4,5 liter diesel. I dag kör de motsvarande på mindre än en fjärdedel diesel – över 200 kilowattimmar. Ryssarna plöjer så mycket som 100 000 hektar med el.

– Det sporrade mig. På Allryska institutet arbetar 250 personer med detta vilket en professor där motiverade med att oljan kommer att ta slut och då behöver vi el. Här i Sverige anser man däremot att vi skall klara oss på bioenergi – men det finns inga alternativ.

Hemma på gården funderade Kurts familj redan för länge sedan över att det inte gick ihop att bo på en gård och värma byggnaderna med olja. Så man började elda med flis och en solfångare sattes upp på ladugårdstaket.

– Fordonen gick också de på diesel så jag började intressera mig för biogas.

Men nu är det alltså el som gäller.

– Även i Sverige har man testat sig fram med eldrivna traktorer men år 2002 avvecklade Statens maskinprovning projektet. De hade tagit bort dieseln i en Fordson Major från 1950-talet och ersatt den med ett batteri. Den såg jag var till salu i tidningen ATL och lade in anbud på den, berättar Kurt.

Nu står den på gården, kopplad till en av solpanelerna via en 50 meter lång gummikabel. Han använder den fullt fungerande maskinen som demonstrationstraktor.

– Jag började med en kort kabel och använde den i praktiskt arbete som att köra ensilage.

Förutom utbildningen på Ösby lantbruksskola utbildade sig Kurt också till lantmästare på Alnarp. Han blev aldrig djurbonde utan det blev spannmål. Han har gått i pension – åkrarna är utarrenderade. Det enda han tänker ägna sig åt nu är solskörden.

– Ja, så är planerna, säger Kurt och drar igång eltraktorn för en kort demonstration.

Annons: