Med sikte på fjäderfäutställning

Textstorlek:

​Det var tio år sedan som Västmanlands Rasfjäderfäförening anordnade en utställning där fjäderfän bedömdes av en godkänd domare. 

Nu vill de återuppta arrangemanget som legat i dvala. På en loge i Tillbergaby, utanför Västerås, mjukade medlemmar i föreningen upp med en inofficiell utställning med sikte på en officiell nästa år.

I en loge hemma hos Lena Lundén i Tillbergaby kacklades det på olika sätt, alla raser har sina speciella läten. I utställningen som arrangerades av Västmanlands Rasfjäderfäförening fanns tolv olika typer av fjäderfän.

Under tre timmar hade domarna John-Åke Svensson, ordförande i Svenska Rasfjäderfäföreningen, och hans fru Carina Svensson bedömt djuren bakom stängda dörrar. Under tiden pågick en köp- och säljmarknad av fjäderfän fram tills den inofficiella utställningen öppnades upp för dem som ville få förklaring kring hur domarna resonerat.

– Om det är en officiell utställning ska fjäderfäna alltid vara ringmärkta, men här behövs inte det. Många har aldrig ställt ut förut. Det här är för att vi ska lära oss om våra djur och vad vi kan förbättra. Planen är att ha en officiell utställning nästa år, berättar Lena Lundén, kassör i Västmanlands Rasfjäderfärförening.

Den senaste gången en utställning arrangerades inom föreningen var för tio år sedan i Grällsta, minns Lena Lundén och då var det samma domare. Egentligen hade hon inte tänkt ställa ut sina djur i år, det kräver en hel del förarbete då de ska badas och torkas. Fjädrarna ska ligga rätt.

– Jag hade tänkt sälja tre styc-ken, men tolv djur åkte upp i bedömningen eftersom det blev en del bortfall av andra som skulle vara med, säger hon.

Svårigheter med att ställa ut på hösten är att fjäderfäna ruggar.

– Därför är de flesta djur födda i år som är med i utställningen, berättar Lena Lundén.

Vid varje bur satt bedömningskort där domarna fyllt i poäng och kommentarer kring fjäderfäna som enbart baseras på deras utseende. Många fick höga poäng, men högsta poäng ges aldrig ut, berättar domaren John-Åke Svensson. Den perfekta hönan finns helt enkelt inte, konstaterar han.

En höna som fick höga poäng var av rasen Ayman Cemani och ägs av Tarja Forslund från Ransta, utanför Sala. Den helsvarta rasen, som även är svart i köttet, kommer ursprungligen från Indo-nesien och godkändes år 2014 som ras i Sverige. Rasen är ovanlig i Sverige.

Tarja Forslund har ställt ut tidigare på Sveriges största rasfjäderfäutställning som arrangeras av Svenska Rasfjäderfäföreningen.

– Jag ställde ut på ”Nationalen” år 2014. Det var drygt 950 ankor och höns med i utställningen. Jag fick upp till 95 poäng av max 100 på mina Ayman Cemani, säger hon.

I Tillbergaby var en av de yngre deltagarna i utställningen 14-åriga Tova Jobark, som deltog med både höns och ankor.

– Jag är nöjd med bedömningen, jag trodde inte att jag skulle få så bra, säger hon.

Ankorna är födda i år och heter Anki och Pytte, döpta efter ett tv-program, berättar hon. Hon hade även med sin morfars höns och på frågan om det var från honom intresset för fjäderfän kom svarar hon:

– Det var tvärtom, det var jag som skaffade höns och då skaffade morfar också.

Det var chefen på ridskolan hon går på som gav henne idén om att ha höns och ankor i trädgården i ett bostadsområde i Hagfors kommun i Värmland.

– Jag har två ankor, 50 kycklingar och höns och en tupp. Jag har hållit på i tre år, berättar hon.

Hon planerar att läsa vidare på Naturbruksgymnasium så småningom, antingen på Lilleruds gymnasium eller Strömsholms ridgymnasium, och vill starta eget företag.

– Tyvärr finns det inget gymnasium som man får ta med höns på, säger hon.

Västmanlands Rasfjäderfäförening var tidigare nedläggningshotad då flera slutade i styrelsen. Men vinden har vänt och medlemstalet har ökat det senaste året och i november firar de 25 år.

Föreningen märker att intresset för fjäderfän växer lavin-artat. I dag är de 56 medlemmar med sju personer i styrelsen. De brukar visa upp att de finns och ta med och sälja djur på Björkstadagen och Kärrbodagen och så brukar de anordna en öppen hönsdag, i samma anda som arrangemanget ”öppen trädgård” – fast med höns.

– Någon öppnar upp och bjuder hem medlemmarna i föreningen. Som ny hönsägare är det något helt annat än att stå och läsa i en bok. När man kommer hem till andra får man bra tips och idéer, säger Lena Lundén.