Språkliga och roliga krumbukter

Textstorlek:
Annons:

Det här med språkförbistring kan vara ganska jobbigt men också väldigt komiskt. Det vet alla som någon gång gjort en utlandsresa och försökt göra sig förstådd. Och språkförbistring är något den bättre hälften och jag kommit i kontakt med den senaste tiden.

Eftersom den bättre hälften råkade bryta ett ben mitt i sommaren blev städningen där hemma ett bekymmer. Med en karl i huset som bara jobbar och med en kvinna med brutet ben blir det inte mycket gjort på den fronten.

Därför har vi anlitat en kvinna ifrån Polen som kommer och städar golven åt oss var fjortonde dag. Hon driver ett enmansföretag i rutbranschen och hennes sambo ett byggföretag i rotbranschen. Och att prata med dem är väldigt roligt. Hon talar ytterst lite svenska och han bara flytande tyska och polska, förstås.

Dammsugare, mopp och trasa går bra men att brodera frågor och svar är det värre med.

De två har dessutom införskaffat ett eget hus vilket vi märker är den stora glädjen i deras liv just nu. Det är klart att vi var nyfikna på detta och började ställa en massa frågor. Att huset ligger i Kärrgruvan i Norberg har vi förstått och att det är grönt. Trodde vi.

En dag hade hon med sig bilder i sin mobil och vi fick se ett brunt hus.

”Men du sade ju att det var grönt.”?

”Nej, inte grönt, mörkt.

”Men det är ju brunt”?

”Nej, det är mörkt, som den bok”, sade hon och pekade på ryggen på en kokbok.

”Grå”?

”Ja”?

Hon visade stolt massor av bilder på husets utsida varvid den bättre hälften frågade om det inte fanns bilder inifrån.

”Nej”, svarade hon för att i nästa ögonblick fråga om vi ville se bilder inifrån.

Ja, så där kan det hålla på i all oändlighet och det är riktigt kul.

När hon har med sig sambon fungerar hon som tolk åt honom. Men vi har ofta undrat hur det går till då han jobbar utan henne. Han har ofta jobb i stockholmstrakten – hur gör han sig förstådd.

Men tydligen går det bra då ingen klagat på hans arbete vad vi vet. Dessutom pratar han ju tyska som en infödd, så kanske förstår och pratar alla stockholmare tyska?

Dock finns det ett språk som är universellt och det är hundens. Det polska paret har två hundar
själva och är riktiga djurvänner. Den lilla
vita blir sååå klappad då städerskan
kommer. Och han blir lika glad varje gång
hon kommer i sin bil.

En viftande svans är en viftande svans
varhelst i världen man kommer.

Annons: