En julsaga – eller en dystopi om man så vill

Textstorlek:
Annons:

Tja, så var det dan före dopparedan igen. Är allt förberett? Är lutfisken färdiglutad, är köttbullarna rullade, har skinkan griljerats och inte minst – är alla julklappar inhandlade?

Är allt detta färdigt kan far i huset som vanligt harkla sig efter julbordet och säga att det är dags att gå ut för att inhandla tidningen. Allt är som vanligt och det är en fröjdefull jul.

Jag skall inte förstöra stämningen för er kära läsare men hur blir jularna i framtiden? Detta går inte att låta bli att fundera över. Om vi förflyttar oss – låt säga 25 år framåt i tiden – hur ser julen ut då?

Vi kan börja med klimatet där världsledarna nyligen kom överens om att temperaturhöjningen inte får bli högre än en och en halv grad. Tidigare var ju som bekant målet två grader. Redan i år kan vi se med egna ögon hur vintern lyser med sin frånvaro, likadant var det i fjol. Hur blir det med slädåkandet till julottan om 25 år? Fast då finns det väl både elhästar och elslädar på luftkuddar.

Och så det här med den harklande husfadern som prompt måste ut och handla tidningen på självaste julafton. Redan nu är branschen jag befinner mig i i gungning. Tidningsläsandet i papperstidningar sjunker till förmån för smarta telefoner och paddor. Så påstås det i alla fall.

Hur som helst, vad skall far i huset hitta på när det inte finns någon tidning att köpa längre? ”Jag går och laddar paddan” kanske han hittar på. Eller ”jag glömde mobilen i bilen, jag måste läsa tidningen” eller vad nu tidning kallas om 25 år. Paddnytt kanske.

Julklappsutdelningen däremot, kan bli väldigt intressant. Inte en klapp under granen, bara en bläckstråleskrivare – eller en laserskrivare för den delen.

Varför då undrar säkert någon nu? Jo, redan i dag görs försök, mer eller mindre lyckade, att skriva ut saker tredimensionellt. Tekniken finns där och kommer säkert att utvecklas enormt de närmaste åren.

Önskelistorna kommer säkert att lämnas som vanligt. Ja, som vanligt och vanligt… De är väl sms:ade eller nåt. Troligen är det dock fortfarande fadern som agerar tomte fast nu som operatör. Han beställer det första på listan och snart hörs skrivaren gå igång. Sakta men säkert skrivs en docka ut framför ögonen på släkten som häpet stirrar på tingesten under granen. Alltså skrivaren – inte fadern.

Och så håller det på – den ena önskningen efter den andra skrivs ut. Ända tills färgpatronerna är slut. Panik. För det är nämligen så att det inte finns något som är mer irriterande än när färgpatronerna tar slut. Nu som då i framtiden. Kanske, måste väl ändå tilläggas.

Precis som med julklapparna som skrivits ut gör man likadant med allt annat. Man beställer på
nätet och skriver ut varan. Och givetvis är det likadant med färgpatroner.

Ja, det var en julsaga. Hur som helst var detta den sista tidningen för i år. Nästa nummer av Västmanlands nyheter dyker upp i brevlådan tisdagen den 7 januari.

God jul och Gott nytt år!

Annons: