Han åker för att rädda flyktingar

Joakim Brosten berättar att det är på nätterna flyktingarna tar sig med bräckliga båtar från Turkiet till Grekland. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

VÄSTERÅS Västeråsaren Joakim Brosten är på väg till Grekland för att jobba på en av Sjöräddningssällskapets båtar. Han tvekade aldrig när förfrågan kom.

Annons:

Det svenska Sjöräddningssällskapet har två båtar med frivilliga på ön Samos som bistår i räddningsinsatserna för människorna som flyr över Medelhavet.

Joakim Brosten är en av de frivilliga. Det som lockade honom till organisationen var intresset för sjöliv och att rädda människor i knipa.

Till vardags är han dock ”landkrabba” med jobb inom försvarsmakten.

– Ja, jag har ett stort intresse för sjöliv, och i Sjöräddningssällskapet är vi ett roligt gäng. I hela landet är vi cirka 2 000 frivilliga – här i Västerås är vi 25.

Joakim har titeln uppsyningsman vilket helt enkelt betyder att han är stationschef och verkställande direktörens högra hand.

Sjöräddningssällskapet har av förklarliga skäl lite lugnare på vintern, även om verksamheten inte ligger nere. Men snart är det alltså isfritt vatten som kommer att gälla för Joakim under ett par veckors tid. Men – och det är viktigt – det är vinter i Medelhavet också.

– Nere på Samos har vi två tolvmetersbåtar i Victoriaklassen. Båtarna anlände på lastbilar i början av december. Turkiet är nära – det är bara två sjömil mellan länderna så man ser Europa därifrån. Och precis där flyktingarna kommer med sina små båtar är det en klippa som sticker 200 meter rakt upp ur havet. Där är det farligt då det blir korssjö.

Det var koncernen Schibsted, vilken bland annat äger tidningarna Aftonbladet och Svenska Dagbladet, som startade en insamling för att kunna skicka båtar till Medelhavet och hjälpa till i räddningsinsatserna där.

Förfrågan från Schibsted kom i oktober, och snabbt kom det in 300 namn på frivilliga som ville vara med och göra en insats.

– För att åka ned bör man ha varit med i några år. Men det är vanligt folk som åker ned – läkare, Icahandlare, lärare… Jag är förberedd på att få se döda människor, men sådant händer även här hemma. Däremot går det inte att förberedas på dessa människors strapatser – de kommer från krig, kanske har de blivit rånade och är sönderslagna. Ja, man måste nog ha balans i livet och livserfarenhet om man söker detta, konstaterar Joakim.

Den svenska insatsen samordnas med den grekiska kustbevakningen.

– Våra båtar är små och kan gå kustnära och vi kan ta landkänning med stäven. Det är nödvändigt då flyktingarna, när de väl nått land, sitter på klipporna eller rullar i små båtar. Just där de kommer iland är kusten svårtillgänglig, men det är inte långt till var det är belysning och en lättare strand.

Joakim tycker, precis som de flesta av oss, att det är förskräckligt att människor tjänar pengar på den livsfarliga resan från Turkiet till Samos.

– Det är en lukrativ business. Flyktingarna får en liten båt och en motor som fylls med så lite soppa som möjligt.

Detta är Joakims första utlandstjänst men han har gjort lite utbildningsinsatser utomlands.

Besättningen på båtarna består av fem personer åt gången vilket gör inalles tio man. Varje vecka kommer fyra nya för att lösa av. Man har tjänst dygnet runt men hur det blir vet inte Joakim. Troligen är det en aning lugnare nu då det är vinter även i Medelhavet.

– På dagarna händer nog inte så mycket – det är mellan tre på natten och sju på morgonen flyktingarna kommer. Blir det lugna veckor finns det alltid jobb med båten och utrustningen. Och blir vi inte utlarmade skall vi ha övningar på förmiddagarna.

Om ett par veckor är det alltså Joakims tur att bege sig ned till Samos. Men vad tycker hustrun om det hela?

– Det är inga problem, vi har samma intressen.

Annons: