Hela Sverige ska försvaras

Textstorlek:

I början av veckan hölls 2016 års upplaga av den 70:e Rikskonferensen Folk & Försvar i Sälen. I de tre dagarnas program fanns rubriker som speglade världshändelsernas dramatiska utveckling.

Sedan 2007 är direktivet att ”hela Sverige skall kunna försvaras” borta från de lagtexter och regleringsbrev som styr försvaret. Visserligen gäller en ny passus från den 1 januari i år: ”Försvarsmakten ska upprätthålla och utveckla ett militärt försvar som ytterst kan möta ett väpnat angrepp”. Frågan är då, får försvaret de resurser som krävs för att kunna fullgöra sitt åtagande? Vi vet alla hur det ligger till med den saken, även om ingen säger det högt.

På söndagen publicerade statsministrarna i Sverige och Finland, Stefan Löfven och Juha Sipilä, en gemensam debattartikel i DN där de hyllade de båda ländernas alliansfrihet. På måndagen kom beskedet om ett utökat försvarssamarbete med Danmark. Det är välkommet att nordiska Östersjöländer gör gemensam sak i försvars- och säkerhetspolitiken och utvidgar samarbetet. Men räcker detta i en alltmer orolig värld?

Övriga nordiska vänner som Norge, Danmark och Island är Natomedlemmar, liksom grannarna Estland, Lettland, Litauen och Polen. Det är knappast en orimlig tanke att Finland och Sverige skulle kunna göra gemensam sak och överväga för- och nackdelar med en Natoanslutning. Detta bör föregås av breda folkliga debatter i respektive land, diskussioner som politiker leder och deltar i. Tystnad om vilket försvar vi ska ha är ingen framkomlig väg.

Sverige har redan ett avtal om begränsat samarbete med Nato, vilket nyligen kommenterats av försvarsminister Peter Hultqvist (S). Han tillbakavisar kritiken mot avtalet, som bl.a. går ut på att Sverige skulle bli kärnvapenberoende och tvingas stationera Natosoldater i landet permanent. Att Ryssland kan ligga bakom sådan desinformation är ingen långsökt tanke.

Det ankommer dock endast på Sverige att bestämma vår säkerhets- och försvarspolitik. Detta oavsett om vi väljer fortsatt alliansfrihet eller går in i en solidarisk relation till vännerna i den västliga sfären. Ett trovärdigt försvar behövs i vilket fall som helst.

Utrikesminister Margot Wallström sällade sig i sitt inledningstal på söndagen till anhängarna av en återinförd värnplikt ”i ny form”. En sådan bör givetvis omfatta både män och kvinnor, ett minimikrav i ett modernt, jämställt samhälle. Värnplikten är dock inte huvudfrågan, det är i stället ett försvar som inger förtroende hos både medborgarna och omvärlden och som förmår uppfylla varje stats grundläggande uppgift: att skydda folket mot yttre angrepp. Först analyseras omvärld och hotbild, därefter fastställs vilken försvarskapacitet som behövs och därefter tillförs de nödvändiga resurserna. Hur svårt kan det vara?

Bo Höglander