Nära ett ofrivilligt vinterbad

Textstorlek:
Annons:

Kallt och mycket snö. Ja, nu kan man säga att vintern är normal. Men det är inte alla som uppskattar den – jag tänker på den lilla vita hunden. Visst gillar han att rulla i snön så att han blir alldeles vit i ansiktet. Ja, eller vitare rättare sagt. Men att ta sig fram i snön, det är en helt annan sak för en liten jycke.

Nej, nu får man allt promenera där det är plogat för annars vill han bara gå hem.

Fast det där med djup snö är relativt när det gäller honom. Är det något spännande som lockar så har han inga problem utan hoppar i långa skutt mot det intressanta.

Eller som hemma där vi har ett res med ved som blivit stående i några år. Där brukar en hermelin husera vilket den lilla vita har full koll på. Det är samma procedur varje gång då vi kommer hem – den där vedhögen måste undersökas.

Detta har lett till att det nu bildats en liten smal stig fram till veden. Och huruvida herr Melin är hemma eller ej vet man direkt då hunden fullkomligen kastar sig fram för att nosa eller vad han nu har tänkt sig.

Men den där nyfikenheten kan också vara farlig, vilket jag inte minst upptäckte en lördagskväll härförleden. Vi var hembjudna på middag till goda vänner och allt var frid och fröjd. Herren i huset, det vill säga katten Blixten, var inlåst på övervåningen för säkerhets skull. Det hade däremot inte den lilla vita hunden koll på.

När middagen var avklarad tog vi två karlar en promenad för att se den nybyggda bastuflotten nere vid sjön. Det var mörkt som i en kolkällare förutom en rad kulörta lyktor som visade vägen efter den långa spången till bastun. Men nere vid flotten var det mörkt.

Som vanligt drog den lilla vita så kopplet var spänt som en fiolsträng. Men plötsligt slakade kopplet vilket ofelbart brukar betyda att han upptäckt något. I fickan hade jag en ficklampa och halade fram den och tände.

Jag hoppade till vid vad jag fick se. Hunden stod stirrande ned i en öppen vak – våra vänner har nämligen en pump vilken skapar bubblor kring flotten vilket i sin tur gör att vattnet inte fryser till. En vak att bada i således.

Men det var inte bara jag som hoppade till – när jag tände ficklampan hoppade även hunden till. Inte av det plötsliga ljuset utan för att han såg sin egen spegelbild i vattnet. Det var bubblandet som fascinerat honom så att han stannat och nu såg han en annan hund som badade däri. Eller vad han nu tänkte.

Jag var i alla fall tacksam för bubblandet för annars kanske hunden helt enkelt ramlat i.

Och han som inte ens är så förtjust i att bli duschad med varmvatten.

Trevlig helg!

Annons: