Goda livsmedel – en samvetsfråga

Textstorlek:
Annons:

Förra veckans ledare handlade om sanningskravet i all forskning. I en passus nämnde jag forskningens betydelse för möjligheten att leva på landet med rimliga villkor. Ett viktigt beröringsområde är den medicinska forskningens påverkan på djurhållning och livsmedelsframställning.

Centerpartiets Europaparlamentariker Fredrick Federley skrev i bilagan Svea Jord & Skog som utkom förra veckan om antibiotikaresistens. Överanvändningen av antibiotika ökar risken för att bakterier ska bli resistenta vilket får till följd att mediciner blir overksamma. Redan i dag spills tusentals människoliv på grund av resistenta bakterier och trenden är tyvärr stigande.

Att införa ett förbud mot att ge antibiotika ”förebyggande”, det vill säga till helt friska djur, ter sig rimligt. Det är ett av Centerpartiets förslag på området, liksom kravet på att tillsätta en global kriskommission som bland annat kan sätta prislappar på vad överanvändningen av antibiotika innebär för människor, miljö, djur och samhällsekonomi.

Svenska konsumenter kan vara rätt säkra på att de får kött från djur som inte fått antibiotika slentrianmässigt, om de väljer svenskt kött i butiken. Ursprungsmärkning är med andra ord ett viktigt krav från den medvetne konsumenten.

Federley pekar också på möjligheten att ställa tuffa djurskyddskrav i samband med offentlig upphandling. Svenskt jordbruk ligger långt framme när det gäller god djurhållning. Kanske borde vi vara betydligt stoltare över inhemskt jordbruk än vad vi är i dag.

Tankegångar kring detta utvecklade Henrik Östensson i sin text i Svea Jord & Skog i förra veckan.

När branschen slår ett slag för svenskt kött, miljömedvetenhet och minimal antibiotikaanvändning får man inte alltid det stöd som man förtjänar, menar Östensson. Ibland till och med motarbetas det inhemska jordbruket.

Hoppfullt i sammanhanget är att efterfrågan på svensk mat ökar. Jordbruk och andra gröna näringar skapar arbetstillfällen, skatteintäkter och biologisk mångfald.

Alla gillar öppna landskap och avskyr förbuskning och ovårdade marker. Förhoppningsvis är vi också beredda att betala priset för dessa värden.

Vill vi även betala för kvaliteten på maten, såväl råvaror som mer förädlade produkter? I förlängningen är det nog en tvingande nödvändighet.

Konsumenternas medvetenhet ökar glädjande nog i takt med att mat och dryck blir allt viktigare i människors liv. Husmanskosten kommer tillbaka, gärna i förädlad form.

Efterfrågan på lokalt producerad mat ökar och det tävlas friskt i högkvalitativa livsmedel och maträtter.

Martin Weidersheim-Paul, IT-tekniker, har formulerat sin vision om maten på följande vis:

Den ska smaka gott, gärna vara ekologisk och närodlad samt ge oss gott, inte dåligt, samvete.

Förhoppningsvis är det dit vi är på väg.

Bo Höglander

Annons: