Snart elva barn i familjehemmet

Textstorlek:

SKULTUNA Fyra biologiska barn, fem familjehems­placerade barn, ett HVB-hem (hem för vård och boende) plus ett till på gång. Och som om det inte vore nog fick nyligen en av Jonna Grindebäcks familje­hemsplacerade flickor en son. Hur hinner hon med?

Annons:

Vi sitter vid köksbordet i Skultuna och Jonna håller det senaste familjehemsplacerade barnet, en fem månader gammal flicka, i famnen. I stolen bredvid sitter 15-åriga Melissa med sin alldeles nyfödda pojke Nicke. Hemma är också treårige Kalle men han håller sig i vardagsrummet – blyg som han är. Men annars är det lugnt i huset.

Hur började då allt detta engagemang med att ta hand om barn?

– Jag har en liknande bakgrund som de barn vi tar hand om med föräldrar som har missbruksproblem.

Jonna fosterhemsplacerades, som det hette på den tiden, då hon själv var i tolvårsåldern.

– Jag har fem bröder men tre hade redan flyttat hemifrån då jag och två bröder skildes åt, berättar Jonna.

Och det är just hennes erfarenhet av att skiljas från syskon som gjort att familjen helst tar emot syskon.

– Under åren flyttade jag runt till fem olika familjer. Sista familjen kom jag till då jag var 17 år och de var väldigt fina. Det jag har lärt mig av egen erfarenhet är att inte skilja på syskon och att de inte får flytta runt. Oavsett om de får barn, ler Jonna och tittar på Melissa.

Men att Melissa var med barn kom som en överraskning vilket dock inte förargade någon.

– Vi har pratat med alla om att skydda sig så det känner de till. Att Melissa var med barn fick vi reda på sent då hon tog mod till sig och berättade. Det var bara att acceptera men visst var det skönt att hon berättade. Det är fint med barn, tycker Jonna.

– Melissa har också hunnit med att ha en babyshower med kompisarna, skrattar Jonna.

Maken Magnus är rörmokare och tillsammans har de fyra biologiska pojkar. Dessutom hade Magnus två vuxna pojkar med sig i boet. Trots alla barn hade han inga synpunkter då Jonna kom med idén om familjehem.

– Vi ansökte om att få bli familjehem innan vi fick våra egna barn. Så kom dock våra egna, men år 2002 blev vi till slut ett familjehem.

Hon är den som valt att vara hemma vilket krävs med barn som är familjehemsplacerade.

– Man måste vara hemma då man har ungdomar. De kan vara ute på byn sent och skolan måste skötas. Men just nu är allt lugnt och harmoniskt.

Men barnen börjar bli stora nu. En 21-årig kille flyttade hemifrån men bostadsbristen gjorde att han flyttade hem igen. Och en av de 18-åriga tjejerna flyttade under jullovet.

Och som sagt, Jonna driver också ett HVB-hem i Ramnäs där sex tonårskillar bor. Nyligen har Jonna köpt ett hus till i Ramnäs för att starta ytterligare ett HVB-hem. Hon behöver dock inte sköta allt för här finns en föreståndare och två fast anställda plus många timanställda.

– Och så har jag Facebooksidan Trasiga skor där jag hjälper utsatta Västeråsbarn. Där skriver jag vad som behövs, exempelvis kläder och julklappar, och utifrån det skänker folk det som efterfrågas.

De som vill skänka får inte skänka säckvis med saker men det styr Jonna upp på Facebooksidan där det framgår vad som behövs.

– Facebooksidan öppnade jag i oktober år 2013 och det hela har växt. Jag har ett förråd i Västerås och de första ett och ett halvt åren packade jag allt själv. Numera har jag frivillig hjälp med det.

Ett syskonpar har bott hos Jonna och Magnus sedan år 2006 och ett annat par sedan år 2010.

Melissa har varit hos Jonna och Magnus i sex år.

Säger du mamma till Jonna?

– Nej, men min lillasyster gör det, säger hon och tillägger att hon trivs jättebra.

Vilket alla tycks göra. Alla hjälper till med städning och tvätt. Men det går åt mjölk. Så mycket som 60 liter i veckan.

– Det gäller att hålla ihop allt. Man måste ha kontakt med skolan varje vecka och är man inte intresserad av hur det går fungerar det inte, anser Jonna.

Hon visar en vägg i hallen där bilder från utlandsresor hänger på rad.

– Vi brukar åka utomlands då vi har möjlighet. I fjol blev det tre resor till Egypten. Först jag, Magnus och de minsta barnen. På sportlovet åkte jag och tonårsflickorna till Egypten och på påsklovet åkte Magnus med tonårspojkarna.

Jonna berättar också varmt om hur bortskämda hon och Magnus känner sig.

– Det finns de som inte kan få barn men vi har både egna och andras. Det känns som om vi dragit en vinstlott och fått det bästa av det bästa.

Utanför Kolsva har familjen också en sommarstuga med sjötomt, vilket uppskattas av barnen.

– Direkt när vi kommer dit åker flytvästarna på och de åker ut på sjön, säger Jonna och konstaterar:

– Vi är som en vanlig familj – fast större.

Annons: