Jazz med rutinerat gäng

Gunnar Ramsell, Jan-Olof Norberg och Åke Karlsson utgör ”båssektionen” i sextetten. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

FAGERSTA De spelade tillsammans på en god väns begravning för fyra år sedan. Det föll så väl ut att de bildade en sextett där medlemmarna är mellan 66 och 80 år.

Rutin, med andra ord, speciellt som alla dessutom har spelat tidigare i olika konstellationer.

Den Fagerstabaserade orkestern bär namnet Åke Hahres sextett – döpt efter Åke som bildade gruppen. Han är dock inte själv med längre på grund av sjukdom – han är dock 93 år gammal.

– Men namnet kan vi behålla tack vare mig, säger Bertil Hahre, vars farbror Åke är.

Det hela började alltså för fyra år sedan.

– Vi samlade ett gäng för att spela på en god väns begravning. Och det fungerade så bra så vi bildade den här orkestern.

Det blir många spelningar för både PRO och SPF. För dagen är sextetten och spelar på service-boendet Koltrasten i Fagersta – på hemmaplan således. Men det blir också ett par kyrkospelningar per säsong. Mest håller de sig också inom länets gränser.

– Men i somras spräckte vi ”järnridån” då vi passerade dalagränsen och fick en spelning i Hedemora, skrattar Gunnar Ramsell som spelat tenorsaxofon i hela sitt liv.

Annars består bandet av Jan-Olof Norberg på altsaxofon, Åke Karlsson, trumpet, Albert Eklund, bas, Leif Karlsson, trummor och sång och så nämnde Bertil Hahre på piano. Alla med en gedigen bakgrund som musiker.

– Jag höll på att bli yrkes-musiker. Först spelade jag på F1 i Västerås i flygets musikkår. Sedan gick jag på musikhögskolan i Stockholm. Men jag längtade hem till morsan, skojar Åke.

– Jag blev istället kemist på bruket och fritidsmusiker.

Åke är den som skriver sextettens arrangemang.

– Han har nog skrivit ihop 100 arrangemang – ja, utan honom hade vi inte funnits, konstaterar Gunnar.

Hela bandet är västmanlänningar av ohejdad vana, förutom trummisen Leif som är en äkta skåning från Helsingborg. Hans dialekt och detta faktum gör att repertoaren på eftermiddagens spelning på Koltrasten faller sig helt naturligt.

– I dag har vi ett spelprogram med Edvard Persson-låtar, berättar Gunnar.

Men det är mer naturligt än så visar det sig.

– Jag hade en fabror som bodde i Rekekroken mellan Helsingborg och Ängelholm. Han var fiskare och honom brukade vi hälsa på och han bodde granne med Edvard Persson. De brukade fiska ihop.

Själv hamnade Leif i Fagersta genom jobbet.

– Jag har arbetat i byggbranschen och jag flyttade hit 1979. Sedan träffade jag detta trevliga gäng, säger Leif.

Sextetten tar inget större gage för sina spelningar heller.

– Nej, det gör vi inte, det blir mest att vi täcker våra resekostnader. Och en spelningen som denna i dag, vilken arrangeras av Frivilligverksamheten tar vi inget betalt för. För dem har vi fyra spelningar per år.

Framför sig har de cirka 15 spelningar, bland annat i en kyrka i Sala och på Växhuset i Västerås. Än tänker de hålla på ett tag till.

– Men jag har det jobbigast, säger Åke som spelar trumpet men tillägger att då det gäller att improvisera är det lättare.

– Att vara musiker är en koncentrationssport – det är bra hjärngympa för gamla männi-skor. Och vi får inte glömma den sociala kontakten. Ja, vi spelar tills döden skiljer oss åt eller så länge vi orkar, skrattar Gunnar.

På söndagen bjöd sextetten på konsert i Västervåla kyrka utanför Ängelsberg. För en nära nog fullsatt kyrkosal spelades örhängen till Svend Asmussens ära och hyllning, vilken denna dag fyllde 100 år.