Storregioner ingen universallösning

Textstorlek:

Kanske har Axel Oxenstiernas geniala och hållbara indelning av Sverige har passerat bäst före-datum. Den store grundaren av svensk statsapparat lät dela in landet i de län som tjänat oss väl in i nutid.

Efter stundtals känslosamma diskussioner har en ny Sverigekarta presenterats av regionutredningens indelningskommitté. Reaktionerna kom snabbt – och meningen är att förslaget ska diskuteras innan beslut tas av regering och riksdag.

Noteras kan att Sveagruppens tidningar hamnar i samma tänkta region. Denna skulle – om den bleve verklighet – bestå av Gävleborg, Uppsala, Dalarna, Västmanland, Örebro och Södermanland. Invånarantalet skulle bli cirka 1,7 miljoner och antalet kommuner 64. Men vad vill invånarna?

Kommittén har bestått av den förra socialdemokratiska migrationsministern Barbro Holmberg och den tidigare europapolitikern, centerpartisten Kent Johansson. De har sedan sommaren 2015 på regeringens uppdrag rest runt i samtliga län och pratat med regionala företrädare för att skapa sig en bild av dagens problem och möjligheter.

Uppdraget är invecklat eftersom det knappast är möjligt att göra om Sveriges administrativa indelning så att alla blir nöjda. Några kommer att känna sig överkörda, andra mer belåtna. Gränsdragningsproblem är oundvikliga. Frågan är dock: vad är bäst för landet som helhet. Vilka som blir vinnare och förlorare i detta historiska pussel är inget som kommittén ännu granskat.

Målet med regionombildningen är att minska byråkratin och förbättra effektiviteten inom framförallt vården. Men är det rätt väg att gå när det gäller framtiden för svensk sjukvård och dess enorma utmaningar, inte minst demografiska?

Hur mycket har man tittat på den norska modellen där staten har huvudansvar för sjukhus och dyrbar specialistvård, medan primärvården decentraliseras till kommunerna? Norges lösning är effektiv, menar många. I Sverige är det dock svårt att ifrågasätta landstingens roll och den blockeringen tycks ha hängt med in i regiondiskussionen.

Om sjukvården fick sin egen organisation skulle den regionala indelningen kunna lösas efter mer funktionella samband som arbetsmarknad, rese- och pendlingsmönster, befolkningsunderlag, med mera.

Debatten lär fortsätta, vilket bör välkomnas. Ingen ska tro att storregioner utgör en universallösning på de problem som Sverige har att tackla framöver. Regioner må ha vissa fördelar, men viktiga värden som demokrati, folkligt inflytande, transparens och balans mellan centrum och periferi, mellan stad och land, är fortsatt avgörande för det framtida samhällets utformning.

Eller för att använda debattören Lotta Grönings ord: Storregioner får inte bli ett annat ord för avdemokratisering.

Bo Höglander