Hur ser man på oss egentligen?

Textstorlek:

I Säter i Dalarna går debattens vågor höga om kommunens slogan. Den lyder ”Jag är tokig i Säter”. Sloganen har hängt med en tid men för ett tag sedan bestämde sig kommunen för att varumärkesskydda den. Så en ansökan om detta skickades in till Patent- och registreringsverket.

Som bekant ligger landets största rättspsykiatri i Säter vilket enligt somliga gör kommunens slogan osmaklig. Så osmaklig att en person anmält Säters kommun till Justitieombudsmannen, JO. Men andra gillar den – den har exempelvis blivit utsedd till Sveriges bästa kommunslogan.

Men sådant där är förstås känsligt. Tänk om exempelvis Fagerstas kända slogan ”Här får du livstid” istället skulle vara Salas. Den skulle få en helt ny innebörd med tanke på att anstalten Salberga ligger här.

Eller om Östersunds slogan skulle vara ”Här har vi is i magen”. Eller ”Vi håller huvudet kallt”. Detta funderade jag över då jag härom kvällen såg ett program i annars utmärkta kanalen Kunskapskanalen.

Titeln var Flykten till vildmarken. Det handlade om ett par från Wales i Storbritannien som lämnade sitt stressiga storstadsliv och flyttade till Jämtland och vildmarken som det framställdes.

Det började med att programledaren dramatiskt tittade ut genom ett tågfönster där ett vinterlandskap forsade förbi. Dramatiskt förkunnade programledaren:

”Här sitter jag vid ett varmt element och utanför är det minus 15 grader”.

Huga. (Huvaligen heter det här i Västmanland).

Vi får också veta att resan tar nio timmar vilket tydligen också är exotiskt.

Sedan visas bilder på hur han tar sig fram på skidor. Hur trovärdigt är det – har någon hört talas om en engelsman som ens sett ett par skidor. Skidturen tog enligt honom två timmar under kommentarer såsom hur man undviker att bli galen i denna ödsliga miljö.

Han når efter denna strapats paret och alla bär skinnpälsar. Vi får veta att paret funderade på Alaska men landade alltså i Jämtland.

”Jag har överlevt min första natt, ute har det varit 20 minusgrader”, säger han den första morgonen. Sedan blir det en tur med slädhundar genom ett vackert landskap.

Hundarna är av rasen siberian husky vilket vi får veta då programledaren säger att huskies klarar av klimatet där människor har svårt att överleva. ”Vi skulle dö inom två timmar utan hundarna”. Och ”här kan man dö utan att någon vet det”.

I nästa andetag faller allt platt till marken då paret berättar att de skajpar med barnen två gånger i veckan. Snacka om att förstöra en bra historia.

En historia som vi svenskar inte går på.

Eller vad säger ni?