30 år sedan Tjernobyl

Bilden är tagen tio år efter olyckan på ett barnsjukhus i Minsk i Vitryssland. Här behandlades många barn vilka utvecklat cancer efter olyckan i Tjernobyl. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:
Annons:

På tisdagen var det 30 år sedan kärnkraftsolyckan inträffade i Tjernobyl i Ukraina. Det radioaktiva molnet drog in över Sverige och drabbade främst Gävletrakten och norra landet. Men Västmanland fick också sin beskärda del i trakterna kring Jugansbo och Saladamm norr om Sala.

Nyligen kom Strålsäkerhetsmyndigheten och Livsmedelsverket fram med slutsatsen att de som bor i områden som drabbades av nedfall kan äta frukt, bär, vilt- och renkött utan risk. Några år efter olyckan samlade Strålskyddsmyndigheten in data från främst Heby då kommunen hörde till Västmanland.

– Vi tog prover på växter och djur av varierande ursprung och kvalitet för att se utvecklingen under de första åren efter olyckan. Och i början på 2000-talet gjorde vi ett ryck, berättar Pål Andersson på Strålsäkerhetsmyndigheten.

På myndighetens hemsida finns den så kallade cesiumdatabasen som sträcker sig mellan åren 1988 och 2001. Och tendensen är tydlig både vad gäller svampar och vilt. Mängden becquerel (det mått som radioaktivitet mäts i) per kilo har sjunkit stadigt, dock med variationer att det kan vara högre något år.

– Men det har varit stor variation mellan åren och mellan olika djur.

Proverna i cesiumdatabasen är alla tagna i Heby kommun.

– Kommuninvånare i de drabbade kommunerna var involverade i insamlandet – många var givetvis oroade och följde uppmaningen från kommunen. Men det var på varierande nivå och under olika former, säger Pål Andersson.

På olika håll har det framkommit att det i början efter nedfallet fanns restriktioner för att plocka bär och svamp i Västmanland och andra platser.

– Ja, jag har hört det på annat håll också men det kan jag varken dementera eller bekräfta. Nu är i alla fall de flesta djur under försäljningsgränsvärdet och köttet kan säljas över disk utan problem.

I de värst drabbade områdena är det SLU, Statens lantbruksuniversitet, som tagit prover åt Strålskyddsmyndigheten. Bland annat har man följt en jägargrupp i Gävleområdet.

– I fjol var allt vi tog prov på under 1 000 becquerel och några enstaka var under 500 becquerel i de utsatta områdena. Och det är långt under försäljningsgränsvärdet vilket är på 1 500 becquerel.

Måttstocken är satt som ett gränsvärde för vad människor utsätts för under ett år. Gränsvärdet är på mindre än en millisievert per år. För vissa yrkesgrupper är 20 millisievert per år tillåtet. Jägarna har fått i sig tio gånger högre millisievert än populationen i övrigt i Sverige.

– Nu måste man äta ett kilo älgkött per vecka för att komma upp till en millisievert.

Förutom jägargruppen i Gävle har man också följt en grupp renskötare i Västerbotten och där har man uppmätt 0,1 millisievert.

– Det är bara en tiondel av det tillåtna högsta värdet.

Men ännu har man inte kunnat se om de utsatta grupperna som renskötare och älgjägare har drabbats av sjukdomar som cancer efter den höga exponeringen av cesium 137.

– Även om man går över referensvärdet är risken för individen låg.

När det gäller svampar är halterna av cesium 137 allra högst på svampar som ändå inte är ätbara, enligt Pål Andersson.

– Karl Johan och kantarell, vilket de flesta plockar, har inga höga halter alls. Dock är cesiumhalterna lite högre hos trattkanterellen.

Vildsvinen skall man dock följa noggrant.

– Det som är nytt i sammanhanget nu är vildsvinen. Kulturen att jaga dem har ökat. Då, 1986, fanns de bara söderut men nu har de börjat dra sig mot norr. Med dem kommer ytterligare en exponeringsväg för oss – de har lite högre bequerelvärden än vad älgen har. Men det är fortfarande svårt att nå upp till de satta gränsvärdena. I Europa var svinen den stora påverkan – här i Sverige var det renarna.

Ulla-Britt Holmér bor i Köpalla i utkanten av Saladamm. Hon minns efter en stunds funderande en episod från olyckan.

– Vi hade ett sladdbarn då som var sju, åtta år gammal. Hon gick ut för att plocka persilja och gräslök i vårt trädgårdsland. Vi visste inte då att regnet som kom förde med sig radioaktivt nedfall. Det var långt senare vi fick veta att det kunde vara farligt att äta grönsakerna. Det var väl inte en människa som kunde komma på tanken om något sådant.

Det tog några dagar innan de fick veta något om nedfallet. Men så småningom tycker hon att informationen från medierna blev bra om hur vindarna rörde sig exempelvis.

– Till en början var vi väldigt dåligt informerade, det var inte så solklart alarmerande, tycker Ulla-Britt Holmér.

Ganska snart fortsatte dock familjen med att plocka svamp och bär.

– Jag minns att de tog prover på vilt men det hela var värre upp mot Heby. För mig är det lite diffust, men det är ju 30 år sedan.

 

Annons: