Dags att fylla på fågelborden

Textstorlek:
Annons:

När sommaren närmar sig blir det lite mindre matande av fåglarna där hemma. Det blir mest brödsmulor som hamnar på fågelborden. Men vi behöver inte ha dåligt samvete då ”våra” fåglar säger till då det är slut på mat. Nu var det dock ett tag sedan, de hittar mat på annat håll. Men i helgen var det dags att påminnas igen. Det började med att det dunsade till mot ett av köksfönstren och jag gick och tittade.

Samtidigt hörde jag ett ljudligt trummande mot något i plåt. Jag tittade ut och synen som mötte mig var märklig – ja, overklig. På kanten till fågelbordet satt herr och fru talgoxe, nötväckan, tofsmesen och blåmesen. Alla verkade de glo ilsket mot mig liksom för att säga – ”var är käket”.

Det metalliska ljudet kom från den större hackspetten som förgäves försökte komma åt resterna av talgbollarna i metallbehållaren som ser ut som ett hus. Ett ilsket trummande som lockade till sig andra nyfikna fåglar. ”Vad händer”? Jag tittade ut genom balkongfönstret och samma sak där. Småfåglar på rad på balkongräcket som liksom pockade på.

Det var som Hitchcock-filmen Fåglarna. Stämningen kändes hotfull. Men så kom jag på. Vädret! På lördagsmorgonen snöade det till och med och det var så kallt att de nyplanterade blommorna fick tas in i värmen. Det var nog det som retat upp våra bevingade vänner. ”Jaha, blommorna tar de in men att ge oss mat, det tänker ingen på. Här sitter vi och behöver energi men ingen behagar att bry sig”.

Jag gav fåglarna frön som vilken vintermorgon som helst. Men mest tänkte jag på de fåglar som flugit långt från Afrika eller andra platser på jorden. Insektsätarna, hur hjälper man dem? De får nog klara sig själva men jag tror inte det är några större problem. Men, den långa kalla våren har satt sina spår. Hemma brukar det vara en kamp mellan den svartvita flugsnapparen och talgoxen om de holkar jag satt upp. I år är det bara talgoxar i holkarna, den svartvita flugsnapparen gillar nog inte läget.

Men det var ju sommarvärme för ett tag sedan, kanske någon tänker? Ja, jo, men kylan kom tillbaka och överraskade alla. Själv skulle jag till Karmansbo på ett jobb i söndags, om vilket ni för övrigt kan läsa i dagens tidning. Det var bara att ta fram vinterjackan igen men ändå blev jag genomfrusen. På vägen hem hade jag värmen i bilen på högsta läget men hackade ändå tänder.

Då förstod jag fåglarna där hemma.

Annons: