Husvagn utan stödben

Textstorlek:
Annons:

Så var premiärturen med husvagnen avklarad till lycka för den lilla vita hunden. Inte för att den är avklarad utan för att det ju är så roligt att ”åka husvagn”. Men det höll på att ta en ände med förskräckelse. Men det återkommer jag till.

Kosan ställdes till Lindesberg där vi hittat en fin liten camping vid något som heter Tre sjöars väg. Vi har varit där en gång förut men då var det inte så roligt för den lilla vita då han var ensam jycke på campingen. Nu var det både rott-weilers och kamphundar på plats. Kanske inte så kul men ändå – hundar att titta på genom husvagnsfönstret. Men i vagnen bredvid var det intressant för där fanns en elva veckor gammal fågelhundsvalp. Lagom stor men tyvärr inte så intresserad av att socialisera. Jo, hunden var pigg på det men inte matte och husse. Och varför det var så återkommer jag också till.

När man kommer på plats så skall ju allt fixas till. Maten skall in i kylskåpet. Kläder in i garderoben och sängen skall bäddas. Men tv:n skall också ställas in och så radion. Det första vi fick in på radion var Ekot och en av nyheterna där fick den bättre hälften och mig att undra om det redan är sommartorka på nyhetsfronten. Man rapporterade näm-ligen som andranyhet om att Tanzanias inrikesminister fått sparken då han varit berusad i parlamentet. Jaha, vad är det med det undrade vi simultant? Är det sådana nyheter de vill sända kan de väl hämta nyhetsmaterial varje vecka i både finska och ryska parlamentet – men det kanske är fördomsfullt. Vad vet jag?

Hur som helst, premiären med husvagnen hade en anledning och det var att barnbarnet fyllde åtta år och han bor i Örebro. Det han önskat mest av allt var en riddarborg i lego – dock en sak som är ämnad för äldre barn. Ingen billig sak men man kan inte göra en åttaåring besviken. Klart grabben skall ha en riddarborg i lego! Vi for iväg till en vacker plats alldeles i utkanten av stan. Vi grillade hamburgare och korv och åt den medhavda prinsesstårtan. Också det ett önskemål. Men det som hägrade var att få åka hem och bygga den där borgen.

Det var när vi kom tillbaka till campingen som den lilla vita hunden upptäckte den elva veckor gamla valpen bredvid oss. Innan vi hann reagera for han ut ur bilen och rusade till hunden som husse förskräckt plockade upp till sin famn. Den lilla vita var riktigt elak och morrade åt den lille. ”Vi är nybörjare med hundar och vet inte hur man gör”, sade hussen. ”Det här är vår andra hund och vi vet fortfarande inte hur man gör”, svarade jag urskuldande.

På morgonen efter fick vi ett sms med bilder som talade om att den lille killen suttit och byggt legoborgen ända fram till ett på natten. Och enligt uppgift hade han sjungit hela tiden. Vi gjorde i alla fall något som var rätt, så långt. För nu kommer det jag skulle återkomma till.

Vi höll på att packa ihop för hemfärden, elsladden var urdragen, batteriet urkopplat och stödbenen var uppskruvade. Den bättre hälften satt och packade det sista vid bordet i bakre änden av vagnen. Jag klev in för att lägga tv:n i dubbelsängen. När jag klev tillbaka över ”mittstrecket” på husvagnen tippade hela ekipaget. Det var som i filmen Sunes sommar där hela familjen for iväg och trycktes mot fönstret. Jag tog ett steg tillbaka och husvagnen vippade med en duns åt andra hållet.

Efter detta amatörmässiga beteende var det bara att diskret koppla på vagnen och åka hemåt. Premiären var avklarad. Och en strikt bantning är att vänta.

Annons: