Reformera EU-bygget

Textstorlek:

Valresultatet i britternas folkomröstning om EU blev en kalldusch för Europa och västvärlden. Nu gäller det för de viktigaste aktörerna, främst Frankrike och Tyskland, att hålla huvudet kallt och fortsätta värna goda relationer till London. Britterna ska inte straffas för att de fattat ett demokratiskt beslut. Det går att bibehålla goda relationer även efter ett Brexit.

Dessutom finns ingen anledning till brådska. Ett kluvet Storbritannien bör få tid att gruppera om styrkorna och komma in med utträdesansökan. Sedan bör man i lugn och ro starta de omfattande förhandlingar som blir följden av lämnasidans vinst.

Folkets nej är en varningsklocka riktad till eliterna och etablissemangen i Bryssel och Strasbourg. Ihop med populistiska och nationalistiska strömningar i Europa blir Brexit ett allvarligt tecken i tiden. Risken för ett sönderfallande Europa ska inte underskattas. Men utvecklingen är inte given, vi kan alltid påverka skeendet.

Kommissionen i Bryssel liknas ofta vid ett lokomotiv. Den för fram förslag som behandlas i parlament och ministerråd. Men ett lokomotiv måste kontrolleras och färdriktningen vara tydlig. Annars tappar passagerarna tilltro till expeditionen och kliver av på närmsta perrong.

Ett EU där medlemsstaterna och folket känner att de tappat kontrollen är ett oönskat tillstånd. Men så känner uppenbarligen många EU-medborgare det i dag. I spåren av ekonomisk kris, arbetslöshet, flyktinginvandring och social migration spirar missnöje, misstänksamhet, främlingsfientlighet och antisemitism.

Vardagsarbetet med fredsprojektet, klimatet, öppenheten och de fria marknaderna hamnar i skymundan. I stället ses Bryssel som en byråkratisk koloss som prackar på länderna underliga regler och krånglar till tillvaron. Ibland är denna bild sann, men oftast inte.

Trots bristerna är det bättre med ett Europa som samarbetar än en kontinent i splittring och sönderfall, som påpekades i förra veckans ledare. Samtidigt har EU en gigantisk utmaning att tackla med demokratiskt underskott, distans till folket och bristande förankring av besluten. Kommunikationen måste skärpas. Sedan har även varje medborgare i respektive medlemsland ett ansvar i att sätta sig in i de EU-frågorna.

Avgående premiärminister David Cameron tog en enorm risk när han utlyste folkomröstningen i tron på en säker vinst för ja-sidan. Nu har Europa hamnat i ett limbo av osäkerhet och kompassen snurrar. Europas ledare får inte släppa rodret utan peka ut den riktning som vårt gemensamma arv stipulerar: mot fortsatt öppenhet, folkstyre, frihet, rättsstat och välstånd.

Bo Höglander