Rör inte lösgodis på marknader

Textstorlek:
Annons:

I helgen for den bättre hälften och jag till grannkommunen för att storhandla då vi skulle få många gäster på grillafton. Vad vi inte tänkte på var att det just denna helg arrangeras någon slags stadsfest vilket innebär att varenda parkering är upptagen och att det är trångt på gatorna. Dessutom har vi ju den lilla vita hunden vilket gör att man inte kan ställa bilen var som helst utan det måste vara skugga.

Efter en stunds letande ordnade det sig dock och första anhalten blev en skomakare då den bättre hälften ville lästa ut ett par skor. Det var inte den gamla vanliga skomakaren som vi känner till utan en yngre kille som satt med benen i kors på ett bord i skomakeriet. Han satt som alla ungdomar nu för tiden med huvudet nedsänkt mot ”klösbrädan”, alltså mobilen.

Plötsligt sade han att han just fått veta att han precis levt i 10 000 dagar. Jaha, och jag har levt i nästan 22 000 dagar räknade jag snabbt ut utan att titta på nätet.

Men det fick i alla fall mig att fundera över vad man gjort alla dessa dagar. Om man räknar med att man sover åtta timmar per natt har man under alla dessa dagar sovit i cirka 175 000 timmar. Och ändå är man trött. Visst är det konstigt?

Hur som helst, ett par dagar tidigare hade jag fått papper från Transportstyrelsen där jag fick veta att det är dags att förnya körkortet. Körkortet som jag haft i 3 650 dagar sedan jag förnyade det förra gången.

Till det behövs en ny bild på mig tas och eftersom fotohandlare nära nog är ett utdöende släkte i dagens digitala värld gäller det att hitta någon som kan avporträttera mig.

Och plötsligt där på stadsfesten trodde jag mig ha funnit lösningen.

I ett knallestånd bland väskor och plånböcker i läder föll min blick på en handtextad lapp. ”Vi tar kort”. Det kändes väl lite så där men jag tänkte att är man knalle kanske man måste vara allkonstnär. Men det var bara att inse då jag inte såg röken av en kamera att den där handtextade lappen menade något helt annat.

I ståndet bredvid sålde en trött och till synes slö kvinna godis i alla de former och färger. Den bättre hälften stannade till då hon blev sugen på en lång kulört rem överöst med något slags vitt pulver. Hon sträckte fram sin hand för att greppa en rem men det skulle hon inte ha gjort för nu vaknade damen bakom godiset till. ”Så där får du inte göra, du kan ju inte gräva bland godiset, tänk om alla gjorde så”, sade hon och nös högljutt rakt ned i lådorna – inte en gång utan flera.

Fräscht, tänkte vi. Här står hon och försöker propagera för någon slags renlighet och så är hon en sanitär olägenhet själv. För att inte tala om allt osnyggt som yr in från gatan och de förbipassserande i de öppna lådorna.

Så nu går vi och räknar dagarna till bacillerna från remmen skall slå till.

Till dags dato har det gått fem dagar eller 120 timmar men ännu har inte den bättre hälften behövt lägga på en rem till vare sig toaletten eller sjukvården.

Annons: