Adam var i franska Nice då terroristen slog till

Händelserna i franska Nice för en vecka sedan kommer Adam att minnas i resten av sitt liv. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

FAGERSTA Det skulle bli en trevlig semesterresa till Franska rivieran men det slutade i en mardröm. Adam Karlsson var tillsammans med brodern Fredrik i Nice i torsdags då terroristen i lastbilen mejade ned över 100 personer.

Annons:

De kom hem i fredags, dagen efter terroristdådet i franska Nice. Adam åkte hem till Fagersta medan brodern Fredrik for till hemmet i Stockholm. Sedan dess har Adam funderat mycket över händelserna på torsdagskvällen.

– Fredrik hade varit i Nice förut men för mig var det första gången. Vi åkte först till Cannes för att bland annat se alla stora privatbåtar, berättar Adam.

Franska rivieran är inte världens billigaste plats att turista på men killarna hade sparat ihop pengar en tid för resan. Att de råkade vara i Nice just på franska nationaldagen säger Adam var en slump.

– Ja, men det var mycket festligheter just då vi var där, det var ju också final i fotbolls-EM.

De kom i alla fall till Nice på tisdagen och bokade hotellrum för tre nätter. Allt som allt var de i Frankrike i sex dagar. Adam berättar om torsdagen:

– Det hände en massa saker den dagen. Det var jazzfestival och så skulle nationaldagen firas så många gator var avstängda. Det var väldigt mycket poliser överallt.

De hade hört talas om fyrverkeriet som alltid fyras av på nationaldagen och gick därför ut på kvällen.

– De fyrar av fyrverkeriet från en pir och det brukar vara påkostat och hålla på i en halvtimme. Det var 30 000 människor på plats men när fyrverkeriet var slut gick jag och Fredrik in på en tvärgata till strandpromenaden och till en bar. Vi hade varit där tidigare och tyckte den var trevlig.

En kvart efter att de beställt började det plötsligt att hända saker.

– Folk börjar skrika, glas på borden välts och även borden då folk springer. Folk springer överallt och Fredrik tappar sin telefon. Han får svårt att få tag i den då han hela tiden blir knuffad av panikslagna människor.

Adam och brodern kom ifrån varandra och Adam hamnade i en återvändsgränd.

– De flesta hade sprungit iväg men det fanns många som bara stod och avvaktade – ingen visste ju vad som var på gång.

Brodern hade vikit av åt höger ned mot strandpromenaden igen och efteråt har de förstått att de var i ena änden av promenaden och själva dådet skedde i andra änden. De var ifrån varandra i cirka 40 minuter och försökte lokalisera sig genom att titta på kartor. Hur skulle de mötas, frågade Adam sig.

– Båda två hade vi dåliga batterier i telefonerna. Jag hade följt folk som sprang mot gamla stan och nu kunde jag ange min position via gps till Fredrik. Så fick vi tag i varandra och sade att vi tar oss tillbaka till hotellet. Vi undvek att röra oss på de stora platserna och vi kände inte till gatorna vi hamnat på – ja, vi var lite lost, berättar Adam.

Eftersom ingen egentligen visste vad som hände kände han hela tiden en skräck för att möta någon med vapen i händerna.

– Vi träffade på svenskar och alla frågade sig vad som egentligen hänt. Runt omkring grät folk och alla såg väldigt upprörda och rädda ut.

Bröderna småsprang sedan till hotellet där de mötte hotelldirektören.

– Han berättade om lastbilen och att folk hade dött. Vi gick upp på rummet och pulsen gick ned så småningom. Utanför vårt hotell gick motorvägen och vi såg fullt med ambulanser som gick i skytteltrafik. Sedan tittade vi på CNN ända till halv fyra på morgonen då vi somnade. Själva dådet skedde halv elva och vi var tillbaka på hotellet halv tolv.

De var aldrig ut och tittade med egna ögon då alla uppmanats att hålla sig hemma. Istället ägnade de sig åt att meddela anhöriga att de var oskadda.

– Ja, jag skrev direkt på facebook att vi var okey. Brorsan skickade ett meddelande till pappa då han inte har facebook. När jag slog på telefonen på morgonen såg jag att det var massor av människor som hade ringt.

Efteråt har Adam sett bilderna från händelsen och minns skräcken under den timme det tog innan han och brodern var på hotellet.

– Ja, det var rena skräcken – det värsta var att inte veta vad som hände. Skulle man möta någon med automatvapen eller skulle en bomb sprängas.

För Adams del dröjer det innan han återvänder till Frankrike.

– Man har ju sett de tidigare dåden och nu har jag varit med om det på riktigt. Terroristerna finns överallt men det känns ändå säkrare i Sverige. Ja, det är skönt att vara hemma, konstaterar Adam.

Jan Å Johansson

Annons: