Än så länge är livet en lek

Textstorlek:
Annons:

Alltid händer det något. Jag var på väg till Västerås tidigt i måndags morse då dessa krabater fångade mitt intresse. Oblygt och orädda lekte rävungarna utanför sitt gryt – en lya som ligger farligt nära en trafikerad väg.

På en lång raksträcka såg jag en ungräv längre fram som satt mitt på vägen. Då jag närmade mig sprang den ned i diket till vänster i min färdriktning och jag saktade ned. Och där i sandmarken, väl upptrampad av rävarna, satt två rävungar till och stirrade på mig. Den jag först sett på vägen pilade ner i grytet och visade sig inte mer. De två andra, däremot, efter att ha studerat mig, började att leka, klia sig och gäspa. Så intressant var jag.

Åldern på dem kanske är ett par månader, knappt, och de är fortfarande beroende av mammans kroppsvärme, de diar och lämnar inte grytet för några längre upptäcktsfärder. Snart kommer de att röra sig mer i föräldrareviret. Under senhösten kommer de unga hanarna att lämna reviret och söka sig nya jaktmarker. Unghonorna väljer dock ibland att stanna kvar för att hjälpa till vid uppfödandet av nästa kull.

Men ännu dröjer det någar månader innan unghannarna ger sig av, och de kan vandra långt. Öronmärkta rävar har återfunnits så långt som 50 mil från märkningsplatsen. Hittar han en lämplig hona bildar paret revir, i Bergslagen är reviren i medeltal cirka sex kvadratkilometer stort.

Honorna kommer själva att vara könsmogna lagom till i mars nästa år då parningstiden infaller. Om de lever så länge vill säga. En svensk räv som så att säga får leva livet ut kan bli ungefär tio år gammal.

Gryten används inte bara då det är dags att föda en kull ungar, ibland med så många som fem ungar, utan rävarna utnyttjar dem som skydd i dåligt väder eller för att fly undan en fiende. Gryten är håligheter under marken under stenblock eller som grävda gångar i sand eller lera.

Men det är inte bara rävens hem utan gryten utnyttjas också av grävlingen – ibland kan de till och med vara i grytet tillsammans.

Just det här grytet var grävt i sanden, dolt under en gran. De två ungarna som verkade vara de mest kavata brydde sig som sagt inte nämnvärt om min närvaro.

Som sagt. Ibland kan en resa till Västerås bjuda på det mest oväntade.

(Fakta: Svenska jägareförbundet)

Annons: