Åverkan på världsunik masugnsplats polisanmäls

Textstorlek:

Nu polisanmäls ett vägbreddning och utgrävda diken av länsstyrelsen för fornlämningsbrott. Bygget har skett vid Lapphyttan vilken förmodligen är Europas äldsta, hittills kända, masugnsanläggning från 1100-talet. Det var en privatperson i byn Olsbenning i Norberg som anmälde bygget till länsstyrelsen.

Annons:
I skrivelsen från bybon, före detta chefsåklagare Göran Kastlund, påpekas just att Lapphyttan är en av landets märkligaste och viktigaste industrihistoriska lämningar. Men här finns inte bara lämningar efter åtminstone Europas äldsta funna masugn utan här ingår ett helt industrikomplex från medeltiden. På platsen finns också lämningar efter en dammanläggning med en vattenfåra ned mot hyttområdet, vatten som genom stor fallhöjd drev ett vattenhjul. Det är här markägaren, utan att ha haft samråd med länsstyrelsen, breddat en körväg, grävt diken, lagt ned en vägtrumma av plast och grävt hål i dammvallen.
– Vid åtgärder i skogsmark krävs det att man har samråd med länsstyrelsen och det har inte skett i detta fall, berättar Ulla Bergquist, antikvarie på länsstyrelsen.
– Men beroende på hur området ser ut eller vad som skall göras kan det också bli aktuellt att kontakta Skogsstyrelsen eller kommunen, inflikar Jenny Sörensen Sarlin, vattenhandläggare.
– Här handlar anmälan både om vatten och fornlämning och för min del är det så att jag följt utgrävningarna på Lapphyttan sedan 1980-talet. Och ja, vi kommer att polisanmäla detta – vi måste polisanmäla vid misstanke om brott. Det kommer att ske de närmaste veckorna men först skall vi rådgöra med en jurist, berättar Ulla Bergquist och fortsätter:
– Varje skogsägare, ja, varje markägare, måste veta vad man har i sin skog och att man har samrådsplikt om det finns fornlämningar i området. Det är lite konstigt att inte markägaren gjort det i detta fall – ingen kan missa att här ligger ett så pass känt fornminne som Lapphyttan. Man måste tänka sig för, detta är en av de viktigaste platserna vi har i Västmanland. Jag känner inte till någon hytta där man grävt och undersökt så mycket. Det kan inte ha förbigått markägaren vad detta är för en plats – en plats som besöks av folk. Den visas för grupper, turister och forskare. Men de går oftast inte till dammvallen där de stora skadorna skett, säger Bergquist.
Exakt när ingreppen är gjorda är svårt att säga men på flygfoton från år 2011 finns de inte med. Men på fotografier från 2014 syns ingreppen.
– Skogsbilvägen är dock äldre – alla misstag är inte gjorda nu, påpekar Ulla Bergquist.
Hon anser också att det är olyckligt att dammvallen och hyttplatsen har registrerats som två fornlämningar.
– Dammängsmossen ingår i industrikomplexet så hela området borde föras samman, tycker Bergquist.
– Man måste åtminstone rådfråga vid osäkerhet – exempelvis så jobbar Skogsstyrelsen med stöd och de har kampanjer ibland, säger Jenny Sörensen Sarlin.
Att hon som vattenhandläggare finns med i ärendet beror på att markägaren grävt i vattendrag.
– Skall man gräva diken måste det anmälas och här har flera bäckar också grävts ur. Han har också anlagt två så kallade viltvatten, det vill säga dammar – grävt ur och gjort en vall så det blev en vattenspegel. Troligen är det gjort för djurlivet. Men detta är också anmälningspliktigt vilket inte gjorts här, säger Sörensen Sarlin.
På Länsstyrelsen i Västmanland har man väldigt lite erfarenhet av fornlämningsbrott – likadant är det med vatten. Detta är alltså en speciell historia.
– Vi lämnar in en polisanmälan och de måste starta en utredning. De kommer att prata med markägaren och sedan får vi se om de går vidare eller lägger ned, säger Ulla Bergquist.
Hon anser att Lapphyttan är av riksintresse.
– Absolut – det är till och med större än så.
Går det då att återställa de skador som gjorts?
– Det borde kunna gå men det kommer att ta tid för växter att återetablera sig, säger Jenny Sörensen Sarlin.
Dammluckan i den gamla dammvallen är breddad och fördjupad och det rinner vatten ur mossen. Hur lång tid tar det att torrlägga mossen, vilket väl är syftet?
– Hur snabbt det går för en mosse att växa igen är svårt att säga. Vi var där härom dagen, gick tvärsöver och vattnet nådde långt upp på stövelskaften, berättar Sörensen Sarlin.
Efter att anmälan kommit in till länsstyrelsen var Ulla Bergquist för första inspektionen i Lapphyttan i april.
– Det var jättetråkigt att se. Vägen var helt tydligt förbättrad, den byggdes dock redan år 2005 och det skedde också utan samråd. Det är tråkigt på en sådan viktig anläggning som Lapphyttan är och det är trist att inget samråd skett.
Vi har sökt markägaren via telefon, sms, och mejl och fick till slut ett kort sms:
”Nej tack!”
Annons: