Han åker samma sträcka – sextiosex år senare

De färgglada vagnarna var en vanlig syn under 50- talet. Tack vare tågentusiaster och volontärer har man idag lyckats få fart på trafiken igen, dock bara under söndagar på sommaren. Foto: Elisa Amorelli
Textstorlek:
Annons:

Kärrgruvan Året är 1950 och en ung man ser ut genom fönstret. Sakta försvinner Ängelsberg bakom honom. Konduktören plingar i klockan och vagnen rör sig framåt.

Han har svart kavaj med nystruken slips på sig. Precis som under de flesta helger, är han på väg in till Norberg för att dansa på Folkets Park.

– Det blir två kronor, säger konduktören som har hand om biljetterna.

All personal bär prydliga svarta uniformer med guldknappar och olika gradbetäckningar. Vissa har vita byxor, andra svarta. Riktigt varför det är så, vet inte den 22 åriga Roland Pettersson. ”Kanske har de en högre rang” tänker han.

Idag, 66 år senare, sitter han och tittar ut över exakt samma landskap, på sträckan mellan Ängelsberg och Norberg.

– Det var gångavstånd mellan stationen och Folkets Park. Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens om parken finns kvar i Norberg idag, men jag hoppas det, säger han.

Roland Pettersson berättar att han har många fina minnen från parken. Han åkte dit nästan varje helg under 40- och 50talet för att dansa på någon av deras två dansbanor eller lyssna på orkestrar som spelade. Vagnarna på tåget var alltid fullsatta med festklädda ungdomar. Pojkarna i kostym och flickorna i kjol.

– De flesta hoppade på i Högfors, där fanns det mycket ungdomar. Vissa hade med sig cyklar också, så att de kunde ta sig hem på nätterna.

Nuförtiden är sträckan Ängelsberg till Norberg och sedan vidare till Kärrgruvan, endast trafikerad av turister. Men på 40 och 50 talet, berättar Roland Pettersson, var det många arbetare som åkte sträckan dagligen.

– Man reste också här om man hade några ärenden i Norberg. Tillexempel om man behövde gå till frisören eller tandläkaren. Eller bara ta en fika på Elsas, säger han.

– Lasarettet låg också i Norberg, inte i Fagersta som nu.

Idag, år 2016, sköts trafikeringen på järnvägssträckan av Engelsberg- Norbergs Järnvägshistoriska förening, ENJ. Föreningen bildades år 1999, efter att järnvägen varit nedlagd i över tio år. En av de som varit med och tagit hand om järnvägen, är dagens lokförare Robert Wikström.

– Vi är ett gäng järnvägsintresserade som driver hela verksamheten. Allt som görs i föreningen är rent ideellt arbete. Både stationshuset, spårvägsskötsel och bevaringen av järnvägen.

Robert Wikström berättar att han själv arbetar som lokförare på heltid för ett större järnvägsföretag från måndag till fredag. Att köra det gamla orangea tåget på söndagar, gör han bara för att det är kul.

Det är Trafikverket som äger spårsträckan, men ENJ bedriver alltså trafiken under sommarhalvåret.

Turen börjar i Kärrgruvan. Där kan man både besöka Sveriges äldsta lokstall från 1857, och det tidsenliga stationshuset som invigdes i juni i år.

– Därefter gör vi några uppehåll innan vi vänder i Engelsberg. Passagerarna stiger av och på hur de vill under dagen. Många tar det tidiga tåget, går runt i området, och åker sedan sista tåget tillbaka hem, säger Robert Wikström.

Konduktören som kollar biljetter berättar dessutom gärna både om tågets historia och det man ser utanför fönstret.

– Målsättningen för ENJ har alltid varit att få igång turisttrafiken och bevara både historian och järnvägen. Vi ville återskapa nostalgin och 50- och 60tals stämningen, säger han.

Roland Petterson bekräftar att man visst lyckats återskapa känslan.

– Det som skiljer är så klart främst människorns som sitter i vagnen. Men också landskapet utanför fönstret. Det är så igenvuxet nu. Förr var det mer öppet, kanske har det att göra med att det inte fins så många kor kvar i området, säger han.

Men det mörkgröna tyget på säterna, träkarmarna runt fönstren och den lite lätta trädoften liknar den vagnen han satt i då, för sextiosex år sedan.

Elisa Amorelli

Annons: