Jättelokan sprider sig

”De här jättelokorna fanns inte här i våras”, säger markägaren Mats Ericsson. Han är orolig för den snabba spridningen och hoppas att alla markägare ska kunna gå ihop och lösa problemet tillsammans. Foto: Elisa Amorelli
Textstorlek:

Gångholmen/ Västerås Den giftiga växten sprider sig snabbt. Nu ska Västerås kommun komma upp med en ny bekämpningsplan för att få bort jättelokan. 
– Det är verkligen på tiden att de gör något, säger markägaren Mats Ericsson.

Annons:

”Titta, hela det där området är fullt av blommorna. Och där, på andra sidan vägen! Nu har de spridit sig dit också”.

Mats Eriksson är lantbrukare och fiskare. Han äger mark i Gångholmen och har haft problem med de stora, vita jättelokorna så länge han kan minnas. Nu på senaste tiden, har han dock upplevt spridningen som större än någonsin.

– Som det här området exempelvis. Det började med bara en ynka lite blomma där borta, och nu har det eskalerat och blivit hur mycket som helst, säger han.

– Det är inte jag som tagit hit växten och jag vet inte vart den kommer ifrån. Det är skittråkigt att det ska behöva vara såhär.

Mats Ericsson har inte varit med om att någon i hans omgivning skadats av den giftiga växten. Problemet ligger mer i att de sprider sig snabbt och är nästintill omöjliga att bli av med.

– Jag grävde upp hela jorden här borta för bara två år sedan i hopp att bli av med dem. Det stör inte bara mig, utan även grannar och förbipasserande.

Han berättar att en trolig anledning till varför de sprider sig är att många markägare inte berätta att de drabbats av jättelokor.

– Jag tror att många är oroliga för att de själva ska bli skyldiga att ta itu med växterna. Det vi behöver är i stället stöttning från kommun och länsstyrelse. Om man vet att man får praktisk hjälp kommer fler att berätta, säger han.

Mats Eriksson menar att problemet inte går att lösa om man är ensam. Han skulle vilja se att alla markägare i kommunen kunde ha ett gemensamt möte. Där skulle alla få ringa in på en karta vart de sett jättelokor. På så sätt skulle man minska riskerna med att det finns blommor kvar som kan sprida sig.

– Det gäller att alla är med i svängen samtidigt. Jag har försökt själv att bli av med dem flera gånger, men de kommer tillbaka hela tiden. Insatsen ska ju ske under den perioden där lantbrukarna har som mest att göra i sina företag, vilket komplicerar det ytterligare, säger han.

Någon som har stor koll på invasiva främmande arter, och jättelokan i synnerhet, är Kerstin Isaksson. Hon är stadsbiolog i Västerås och berättar att jättelokan från första början kom från Kaukasusområdet mellan Europa och Asien. Till Sverige kom den i slutet på 1800- talet.

– Vi tror att någon tog med sig den hit som trädgårdsväxt för att de tyckte att den var fin, säger Kerstin Isaksson.
Hon är med och arbetar fram en ny strategi för hur kommunen ska kunna vara med och bekämpa invasiva främmande arter. Först på tur står just jättelokan.

– När det gäller jättelokan gör man en inventering under sommaren, och till hösten ska det utarbetas en bekämpningsplan. Vi kommer bland annat informera om hur man hindrar spridningen, säger hon.

På vilket sätt är de giftiga?

– Om man får saften på huden och sedan exponeras av solljus får man brännskador. De flesta drabbas när de är ute och springer i snår och trampar sönder blomman. Många barn drabbas också när de leker ”kikare” eller ”flöjt” med blommorna.

Vad gör man om man hittar en jätteloka?

– Rapportera först och främst in till Artportalen. Det är en webbplats för den som vill söka efter och rapportera fynd av djur, växter och svampar. Sedan bör man också kontakta kommunen. Om du hittar jättelokor på din egna mark kan du dessutom försöka få bort den. Antingen genom att använda gift, gräva upp den med rötterna eller klippa av stjälkarna. Det är dock jätteviktigt att man har full skyddsklädsel om man ska göra det, både för ögon och hud.

Hur undviker man spridningen?

– Jättelokan sprids framförallt via vattendrag och där folk dumpar jord. De fröar dessutom mycket. Fröna kan ligga i jorden i upp till sju år innan de växer upp. Fråga dig själv om du bor bredvid någon jätteloka, bredvid någon bäck, eller där någon dumpat jord. Det är ofta sådana områden som är i riskzonen för att drabbas.

Precis som Mats Ericsson, poängterar även Kerstin Isaksson hur viktigt det är att samarbeta för att bli av med dem på riktigt.

– Det kommer inte gå om vi inte bekämpar alla samtidigt. Lämnar vi så lite som en enda kvar så kommer den sprida sig vidare, och vidare.

Elisa Amorelli

Annons: