Turkiet angår oss alla

Textstorlek:
Annons:

Inför EU:s utrikesministermöte i måndags stod frågor om Karibien, Latinamerika, Kina och migration på dagordningen. Verkligheten ändrade abrupt agendan. Attacken på oskyldiga civila i Nice den 14 juli med över 80 döda och många skakade som följd, slog skoningslöst mot ett redan terrordrabbat Frankrike. I Turkiet avvärjdes en blodig militärkupp med motstridiga uppgifter om antalet dödade, från minst 90 till flera hundra, dessutom många skadade.

Europa gungar, starka krafter hotar det öppna, demokratiska samhället. Turkiet är också terrordrabbat. Denna mäktiga EU-pretendent, Natomedlem med en av regionens starkaste militärmakter i bitter konflikt med kurdiska separatister. Bilden av den turkiska staten som en brygga mellan Europa och Asien, en stabiliserande makt i regionen, krackelerade redan innan kuppförsöket. Fängslanden, korruption och rättsosäkerhet bidrog.

Ändå: trots bristerna är Turkiet relativt demokratiskt och Tayyip Erdogan en folkvald president. Denna omständighet får ses som det lilla ljus i mörkret som EU kan ta fasta på.

Kuppförsöket visar att demokratin hänger på en skör tråd. Turkiet har skakats av militär inblandning i politiken med kuppartade ingripanden 1960, 1971 och 1980. Europa är inte undantaget från militärkupper och odemokratiska regimer. I grannlandet Grekland styrde militärjuntan 1967–1974. Fascistiska regimer har långa tider dominerat i både Spanien (1939–1975) och Portugal (1926–1974).

Att värna demokratin och rättsstaten förblir en på-gående uppgift för varje medborgare i demokratiska länder. Folkvalda, tjänstemän, journalister och opinionsbildare har kanske ett särskilt ansvar, men varje myndig och röstberättigad individ är med och formar samhället, aktivt eller genom passivitet.

EU:s ledare ställs nu inför en svår balansgång beträffande Turkiet, vars framtid efter kuppförsöket ter sig ännu mera oviss än tidigare. Även om vi ska vara tacksamma över att den bräckliga demokratin räddades av både civilbefolkning och militärer lojala med staten, så är landets fortsatta kurs högst oklar. Kuppförsöket kan bli en ursäkt för den maktsugne Erdogan att genomföra utrensningar av misshagliga personer utan att dessa haft något med rebellerna att göra. Inslag i efterdyningarna av kuppförsöket tyder det. Rykten och konspirationsteorier florerar: ”kuppen var iscensatt”, islamister tar över, militären laddar om, med mera.

Hoppet om att i närtid kunna införliva en fullt demokratisk medlemsstat i unionen har grusats. EU-ledarna hade redan innan kuppförsöket historiska prövningar framför sig: migrationen, terrorismen, Brexit, för att nämna några. Och nu Turkiet. Ordet utmaning känns futtigt i sammanhanget.

Bo Höglander

Annons: