”Det är fruktansvärt”

Textstorlek:

En bonde i Värmland fick nyligen motta mycket allvarliga hot från en djurrättsaktivist som jämförde djur med människor. 

– Börjar man jämföra djur med människor kan man inte ha djur överhuvudtaget. Djur är djur, säger Sture Johansson som är lantbrukare i Sala och stöttar bönder i kris genom LRF:s omsorgsgrupp i Västmanland.

Den hotade bonden i Värmland skrev ett svar på Djurrättsalliansens kampanj på Facebook och blev därefter allvarligt hotad. ”Får jag ta din dotter, våldta och ta barnen av henne för att senare kunna sälja hennes mjölk och när hon slutar ge mjölk då dödar jag henne. Istället får hon mat, rent vatten och sovplats.” Så skrev en representant för Djurens rätt.

– Det är fruktansvärt, jag blev så illa berörd av det, kommenterar Sture Johansson hotet med en djupt bedrövad ton.

– Grejen är att folk tror att sociala medier är så säkert och tänker sig inte för. Förr skrev man ett brev och kunde riva sönder det och skicka in i vedpannan – nu är det bara ett knapptryck bort.

Sture Johansson driver lantbruk i Svepnäs i Sala och har en lång erfarenhet som LRF Mälardalens tidigare regionförbundsordförande.

– Trots att jag var förtroendevald har jag klarat mig, medan de flesta av mina kollegor i andra län har blivit hotade, säger han.

Sture Johansson stöttar bönder i kris inom LRF:s omsorgsgrupp i Mälardalen. Han berättar om att bönder i länet blivit hotade i samband med vargattacker på får tidigare.

– Först får de sina får dödade och sedan får de hot, säger han bedrövat.

Han förklarar varför han tror att han kunnat undvika hotfulla sitautioner:

– Jag har inte svarat på Facebookinlägg eller insändare så att det blir mer debatt i dessa frågor – om det inte går till personangrepp. Jag tycker att det är bättre att ta upp frågorna på möten, säger han.

I länet är hot mot bönder ovanliga. Elisabet Pettersson, lantbrukare från Västerfärnebo i Sala och aktiv inom LRF:s omsorgsgrupp berättar:

– Hot är ovanligt men förekommer. Det är mest kritik mot sin djurhållning fast man sköter sig. Vi är måna om att visa upp vår verksamhet, säger Elisabet Pettersson.

– Djurrättsaktivisterna är inte intresserade av att komma ut i verkligheten. Men frågan är om man vill ha ut dem – jag är inte så säker på det, fortsätter hon.

I LRF:s omsorgsgrupp i Västmanland arbetar fem lantbrukare med att stötta bönder i kris, till exempel vid arbetsolyckor, familjetragedier och under den stora branden i länet.

– Vi i omsorgsgruppen stödjer lantbrukare på plats och kan vara med vid rättsliga efterspel. Ofta mår bönderna väldigt dåligt och det finns professionell hjälp att få i vårt nätverk, säger hon.

Sture Johansson var en av dem från LRF som var med vid rättegången mot Tomma burar förra året efter att djurrättsaktivisterna gått in på gårdar och stulit djur, bland annat i Västmanland.

En av aktivisterna fick en månads fängelse i straff.

– Det borde ha varit flera års fängelse tycker jag. Jag satt i ett rum brevid och antecknade och djurrättsaktivister frågade om jag var journalist, men jag sa inte vem jag var, säger Sture Johansson.

Elisabet Pettersson är mer uppmärksam sedan händelserna där djurrättsaktivisterna stal djur.

– Jag kan känna en rädsla och kan tänka ”har det varit någon här i natt?” Om dörren är öppen funderar man på om man glömde att stänga den eller om någon varit här, säger hon.

Hon är upprörd över det hot som bonden i Värmland fick.

– Det är förskräckligt. Jag blir både ledsen och förbannad. Då har man inte förstått någonting om man jämför insemination med en våldtäkt. En tjur kan vara så tung att det blir jobbigt för kon. Att personifiera djur är helt vansinnigt, säger Elisabet Pettersson allvarligt.