Ifrågasatt landsbygd

Textstorlek:

Ifrågasättandet av landsbygden och dess näringar fortsätter och undergräver tryggheten och framtidstron för de som bor och verkar utanför storstäderna. Utspelet i Almedalen av regeringens utredare för översynen av skogsvårdslagen, Charlotta Riberdahl, som ifrågasatte den privata äganderätten av skogen, är bara ett exempel. Reaktionerna blev starka och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tvingades entlediga henne från uppdraget. (Se min ledare i nr 28).

Ett annat inslag i den landsbygdsfientliga politiken är regeringens planer på att höja bensin- och dieselskatten samt föreslå både flyg- och kilometerskatt. Därmed försämras möjligheterna för tillväxt utanför Stockholm och andra storstäder. Kilometerskatten för lastbilar framställs som en miljöåtgärd, men kommer att orsaka skada för transportberoende näringar runt om i Sverige.

Centerpartiet vill att samma regler för transporter ska gälla i hela i hela EU och partiet säger därför nej till skattehöjningar som slår mot landsbygden, och till kilometerskatten som skulle drabba glesbygden hårt. Krav på hagar och betesmarker utan kor hördes i juli. Det skedde efter en ko-attack i Halland då en 80-årig man tragiskt omkom. ”Jag vill att hela området ska stängas av från djur”, sa en granne och kallade djurhållningen för ”framkallande av fara för annan”. De verklighetsfrämmande idéerna bemöttes på ledarplats i Hallands Nyheter:

”Att mota bort korna är inte att tänka på. Betesarealen bör öka snarare än minska.

Det är fint att människor kan gå genom hagar och njuta”… ”Men människors vandrande får ske med hänsyn och det får inte gå före djurens tramp”. Exakt så!

Men i takt med urbanisering och att allt färre människor har en djupare kontakt med en levande landsbygd minskar också förståelsen för de betingelser som krävs för ett långsiktigt hållbart jordbruks- och skogslandskap.

Ytterligare ett hot mot landsbygden är när statliga och kommunala instanser lägger ner viktiga funktioner som post, försäkringskassa, arbetsförmedling och skola, vilket jag berört i tidigare ledare. Ett annat kritiskt område är tillgången på mobiltäckning och bredband, avgörande för att dra nytta av digitaliseringens möjligheter i hela landet. Till detta ska jag återkomma framöver.

Landsbygdskommittén lyfte i ett delbetänkande fram landsbygdens potential och tillgångar och slog fast att landsbygden har stora värden eftersom en stor del av den svenska exportindustrin finns här, liksom platsbundna verksamheter i form av jord, skog och malm. Dess värden bidrar till tillväxt och välfärd i hela landet, något som landsbygdens vänner länge insett.

Slutsatsen kan bara bli en. En helt ny politik krävs för att landsbygdens resurser ska komma till sin rätt i en utveckling för HELA Sverige.

Bo Höglander