Sjungande guide berättar om Dan Anderssons liv

Textstorlek:
Annons:

I den sista delen om utflyktsmål i angränsande län hamnar vi i Dalarna. Mer specifikt i den lilla byn Skattlösberg.

– Det var här Dan Anderssons började skriva på allvar, berättar guiden Linda Rattfelt.

Skattlösberg är känt av flera orsaker. Dels för sina vackra promenadstråk, torp från 1700 talet, sällsynta blommor och höga kolmilor. Men allra mest känt, är det på grund av en viss Dan Andersson. Han var en svensk författare och spelman, född i trakten år 1888.

I dag är han Sveriges kanske populäraste poet. Med en pappa som var skollärare flyttade familjen runt i finnmarken.

Det första man ser när man kommer in på området, är faktiskt den platsen där faderns skola en gång låg. Nu finns i stället en minnessten rest på platsen.

Dan Andersson bodde i den så kallade Loussastugan. Det är en röd liten stuga som ligger en cirka 800 meter lång promenad från minnesstenen. För att ta sig dit får man gå genom hagar och ängar, förbi porlande bäckar och betande kor. Väl framme möts man av ett idylliskt litet rött torp med igenväxt dörr.

– Välkommen in, hälsar en grönklädd kvinna som sitter vid köksbordet. Hon har en gitarr i handen. Kvinnan presenterar sig som Linda Rattfelt, och frågar om det är någon av Dan Anderssons dikter vi skulle vilja höra henne sjunga. Hon klinkar sakta på gitarren och tar ton till hans kända ”Jag väntar vid min mila”.

– Jag sjunger för alla gäster. Det är bara att önska nästan vilken dikt som helst så kan jag spela den för er, säger hon.

Runtomkring den lilla stugan, som är döpt efter dikten ”Tiggaren från Luossa”, finns grönmark, skog, och en till-hörande vedbod. Inget mer, inget mindre. I bakgrunden skymtar man bergen som Dan Andersson så många gånger beskrev i sina texter.

Linda Rattfelt berättar att just här, där hon nu sitter, brukade Dan Anderssons pappa en gång sitta. Hon pekar på en svart byrå med utdragbara lådor.

– I den hade han ha skorna han lagade under den tiden som han försörjde sig som skomakare, säger hon.

Det mesta i det lilla torpet är original. Många möbler har någon gång tillhört familjen Andersson, även om vissa av dem körts hit i efterhand.

– Familjen flyttade runt mycket och sålde sina saker på auktion. Det man vet är att möblerna varit deras, men inte om de stått exakt så här, berättar Linda Rattfelt.

– Det är nog bara köksbordet och soffan som inte är original.

På väggarna hänger fotografier på både familj och vänner till poe-ten. I det lilla sovrummet finns också hans orgel och fiolfodral. Intill fönstret med vita gardiner står ett skrivbord i ljust trä.

– Dan köpte det här skrivbordet som en markering när folk sa åt honom att ”skriva, det är ju inget riktigt jobb.” Han ville visa att han var seriös med sitt yrke och betalade hela 30 kronor för bordet. Det var mycket på den tiden, säger Linda Rattfelt.

Hon ber gäster att sätta sig vid skrivbordet och titta ut genom fönstret.

– Här kan man tänka sig att han suttit många gånger. Sett ut genom fönstret, filosoferat och skrivit någon av hans vackra dikter om livet.

Hon berättar att det är just på grund av dessa dikter, de som handlar livet, som hon tror att Dan Anderssons blivit så välkänd.

– Han var en sökare och skrev mycket om existentiella frågor. I sina dikter berör han sådant som vi alla tänker på ibland. Tiden, livet, och meningen med allt, säger hon.

Den dikten som är populärast och mest önskad bland gästerna, är just en text som handlar om de djupare frågorna.

– Han skrev den under första världskriget, men den är aktuell än i dag, säger Linda innan hon tar ton och sjunger:

””Vart mänskor gå – och varför – kan aldrig redas ut, ty det är nattens gåta, och den har intet ljus.”

– Han har ett så målande språk så att det nästan knockar en, säger Linda och lägger ifrån sig gitarren.

– Man kan verkligen sätta sig in i, och förstå, texten när man står här och tittar ut över bergen, inte sant?

Elisa Amorelli

Annons: