Uppdrag: Hitta djuret

För Anders Andersson, Anna Helgesson och Xantippa Blyckert har Djurpatrullen blivit en livsstil. Här med Lucas som snart är officiell id-hund. Foto: Lisa Parland
Textstorlek:

​Som ett ”Missing People” för djuren.
Så skulle man kunna beskriva den ideella organisationen Djurpatrullens verksamhet.
Enligt dem själva hittar de i den absoluta majoriteten av fallen djuren de letar efter.

Annons:

– Vi visste att det fanns ett behov men kunde inte föreställa oss att det var så stort säger Jenny Gustafsson som är vice ordförande i styrelsen.

Kärnan i Djurpatrullen består av styrelsen på sju personer. Flera av dem träffades då de letade efter en chihuahua på Skiljebo i Västerås. Formellt har föreningen funnits sedan i februari.

Men de största hjältarna är kanske sökhundarna Ellen och Lucas som precis är på väg att få licens som Id-hundar. Ellen är en chihuahua och Lucas är en blandning av bland annat Yorkshire och pudel.

– Många blir förvånade när de ser att vi kommer med så små hundar, men de visar snabbt vad de går för berättar Xantippa Blyckert.

Då Djurpatrullen på grund av resursbrist var tvungna att begränsa sitt sökområde bestämde de sig för att enbart söka efter djur som försvunnit i Västmanland.

Men eftersom djur inte bryr sig om kommun- eller länsgränserna
har de hamnat i både Uppsala, Stockholm och Gävle under sina sök.

Inte heller begränsar de sig ifråga om hur stora djur de letar efter. Xantippa, som läser djurvård på gymnasienivå känner till fall från Norge där det sökts efter bortsprungna hästar.

Jenny Gustafsson berättar att man flera gånger stött på skadade fåglar och har ett gott samarbete med viltjouren i Uppsala.

Hur stor andel av djuren ni letar efter hittas?

– Att säga en procentandel är svårt men en väldigt stor del hittas levande, säger Anders Andersson.

Det första Djurpatrullen gör då de blir kontaktade om ett försvunnet djur är att ringa polisen om det inte redan är gjort. Därefter börjar de sätta upp efterlysningslappar och då handlar det inte om några enstaka på den gata där djuret försvunnit utan snarare ett hundratal.

Under ett sök är patrullen ofta iförda gummistövlar och oömma kläder och utrustade med fällor, varselvästar, håvar, chipläsare, första hjälpen-kit, burar, tältstolar – och grillutrustning.

Att slå sig ned och grilla är nämligen ofta ett bra sätt att locka fram ett djur som varit borta ett tag och börjar bli rejält hungrig.

Hur vet ni var ni ska leta?

– Sökhundarna har ju ofta något att söka efter molekyler på även om det inte finns någon riktig ”smeller” men vi försöker också ta reda på så mycket som möjligt om det enskilda djuret och hur själva försvinnandet gick till berättar Anna Helgesson.

– Så finns det ju gnska vanliga beteenden som att om det är varmt ute söker djuren sig till vatten. Om det regnar och åskar gömmer de sig ofta under tak.

Engagemanget har blivit lite av en livsstil.

Styrelsen är ständigt uppkopplade och håller hela tiden kontakt med varandra via chatt.

– Det gäller att ha en förstående familj säger Anna Helgesson och Xantippa Blyckert som är mor och dotter.

Allmänheten är ofta väldigt behjälpliga då det handlar om bortsprungna hundar och katter även om ett och annat undantag finns.

– Visst händer det att någon öppnar dörren och fräser att de inte tycker om katter eller muttrar att kaniner bara förstör. Men de hör till undantagen, säger Jenny Gustafsson.

Alla närvarande får något varmt i blicken då de berättar om kattungarna de hittade under trätrallarna på en privatpersons veranda i Köping. Verandaägaren bröt upp varenda bräda för att kunna befria katterna.

Djurpatrullen vill gärna delge allmänheten sina tips om hur man kan agera när ett djur försvinner.

Till att börja med ska husdjur vara chippade och ägarregistrerade. Anders Andersson som jobbar på Köpings katthem tipsar om att man kan registrera sin katt gratis hos SVERAK.

– Alla djurägare borde göra en ”smeller” så att id-hundar har något att ta vittring på om djuret ifråga försvinner, säger Anna Helgesson.

En ”smeller” kan bestå av en avklippt tuss av djurets päls, förvaras i en glasburk och bör uppdateras några gånger om året.

Agera så fort som möjligt om ditt djur försvinner, uppmanar Djurpatrullen. Ring polisen tidigt, sätt upp lappar, kontakta oss. Ju snabbare vi kan komma ut på observation, ju större chans är det att vi hittar djuret fort. Håll dig sedan anträffbar och ha mobilen laddad.

Finns det något man absolut inte ska göra?

– Gripas av panik, säger alla med en mun. Och var öppen för alla tänkbara alternativ om var djuret kan vara.
Tänk inte ” min hund skulle aldrig springa över ”motorvägen” eller ”min katt kan inte vara i Borås”. Djur följer inte alltid någon logik.

Det är vanligt att få oerhört dåligt samvete och skämmas för att ens djur försvunnit.

Men det är något som kan hända vilken djurägare som helst.
Man är inte automatiskt en dålig, ansvarslös djurägare för att ens djur försvinner, understryker Anders Andersson.

– Det kan gå sekundsnabbt och alla kan göra misstag.

Djur som varit på rymmen ett par dagar kan uppvisa ett förvildat beteende och det är inte alltid självklart att de kommer fram till sin ägare om de får syn på honom eller henne. Det gör ofta djurägarna oerhört ledsna av förklarliga skäl men är ett högst naturligt beteende.

– Om det händer kan man prova att gå åt andra hållet och låta djuret söka upp dig istället, tipsar Djurpatrullen.

Annons: