Byråkrati sätter stopp för vägbygget i Sevalla

Gunnar Björklund, talesperson i vägfrågor för Sevalla hembygdsförening och Tillberga LRF, tycker precis som grävmaskinisten Anders Nilsson att byrå­kratin är för stor. De hoppas att tillståndet för att tippa dikesrens på närmare håll kommer snart. Foto: Cecilia Eriksson
Textstorlek:

Nu pågår det efterlängtade vägbygget på väg 722 mellan Kinsta, Sevalla och Labacken. Men vägbygget har stoppats upp, på grund av att grävmaskinisten Anders Nilsson väntar på tillstånd att få tippa dikesrens på nära håll för att minska transporterna.

Annons:

Trafikverkets underhållsarbete av det 6 kilometer långa vägavsnittet har varit efterlängtat i flera år.

Flera vägmöten har hållits och personer från Trafikverket, länsstyrelsen, riksdagen och LRF har inbjudits till Sevalla för att diskutera den angelägna frågan.

Gunnar Björklund, boende i Sevalla, är talesperson i vägfrågor för Sevalla hembygdsförening och Tillberga LRF.

– Gäster från stan vill inte åka på vår väg och få bilen neddammad eller lerig, säger han.

Och de som bor längs grusvägen får ta fler smällar med dyra reparationskostander av bilen på grund av vägens dåliga skick.

– Vägen byggdes före bilens tillkomst och har inte blivit ordentligt renoverad sedan dess, berättar Gunnar Björklund.

Är det på grund av att ni kämpat som vägen nu underhålls?

– Ja, annars hade Trafikverket tagit en annan väg egentligen, säger Gunnar Björklund.

Karl Åkerlind, projektledare för underhåll på Trafikverket, berättar att vägar prioriteras i den ordning där det ”blöder mest”. Men säger samtidigt att dikningsjobb sker var sjätte år på grusvägarna.

– Men det har säkert hjälp till att medborgarna tyckt till, syns man inte så finns man inte. Förra året höjdes kurvorna på vägen, säger han via telefon.

1,5 miljoner kronor är öronmärkta pengar åt fem grusvägar som det planerats underhåll på i år varav en är väg 722, enligt Karl Åkerlind. Tre grusvägar ligger i reserv.

Busschaufförer som kör sina pass från och till Sevalla tycker att det är positivt att vägbygget är igång.

– Vi åker på vägar som är som tvättbrädor och har potthål varje dag. När vägen åtgärdas blir det säkrare transporter, mindre slitage på bussarna och vi slipper vibrationer som även sliter på chaufförernas ryggar, säger Kim Fredriksson praktikant på Axelssons busstrafik i Västerås.

Gunnar Björklund önskar att det skulle bli en asfaltsväg, men grusvägar på landsbygden är ett oprioriterat området. Även om han aldrig någonsin tror att det kommer läggas asfalt på vägen, så är han glad att vägen ska få ett bättre skick nu.

Arbetet med att åtgärda vägen, genom bland annat rensning av befintliga vägdiken till ursprungligt läge och djup och byte av vägtrummor, har pågått under några veckor.

Svevia har fått uppdraget och de är nu två personer som arbetar med vägen som underentreprenör åt Svevia. En av dem är grävmaskinisten Anders Nilsson.

Men arbetet med dikesrensning har fått ett avbrott, eftersom Svevia vill minska transporterna och dikesrenset därför behöver tippas på närmare håll än vad som gjorts tidigare.

Men i enlighet med lagstiftningen måste det utredas om dikesrenset är miljöfarligt.

Provtagningen är gjord, men det är en omfattande granskning som ska göras av flera personer på Trafikverket, länsstyrelsen, Miljö- och häloskyddsförvaltningen i Västerås samt markägare.

– Jag tror det är sammanlagt 12 personer som gått igenom ärendet. Länsstyrelsen har uppskattat att de lägger ned omkring 2-3 timmar på arbetet, säger Gunnar Björklund.

Tillståndet fattas ännu.

– Jag tycker det är lite för byråkratiskt. Jag kan förstå om man inte kan tippa dikesrens på grund av att det finns fornminnen på platsen, men det är skillnad på trafik på grusvägen här och på E18, säger han.

Att det skulle finnas något miljöfarligt här har herrarna svårt att tro.

Anders Nilsson tycker att det är frustrerande att vänta på myndigheternas handläggningstid.

– Man tycker det borde vara enkelt. Men det är bara att göra som de säger, jag kan inte påverka det, säger han.

Anders Nilsson berättar att det inte är någon specifik plats de vill tippa dikesrenset på.

– Ofta kommer det bönder och frågar om de kan få lite jord, men så får man ju inte göra utan det måste vara godkänt, berättar Anders Nilsson.

– Jag måste säga nej till bönderna som frågar. En del förstår det, men gamla bönder som vet hur det gick till förr tycker att det är byråkratiskt. Så här var det inte förr i tiden, allt ändras. Nu måste man ta prover på allting, fortsätter Anders Nilsson.

Gunnar Björklund hoppas att tillståndet kommer snart.

– Jag hoppas att tillståndet kommer fort som ögat, byråkratin stoppar saker och ting, säger Gunnar Björklund.

Annons: