Tvätta byxor kostade skjortan

Textstorlek:
Annons:

Ja, så var man då tillbaka med ingen ledighet kvar på kontot. Som vanligt blev det en hösttur med husvagnen – dock inte så långt denna gång. Att vi drog iväg var ett snabbt beslut. Så snabbt att vi inte hann tvätta ett par mjuka träningsoverallbyxor som jag brukar dra på mig. Men det tänkte vi ordna på campingen där vi skulle tillbringa några dagar. Campingen vi ämnade besöka hade vi varit på förr även om det var länge sedan. Sedan dess har den bytt ägare ett par gånger och många av stugorna har sålts till privatpersoner. Det verkar inte vara lätt att driva en camping.

De nuvarande ägarna verkar dock inte göra det lättare för sig heller kunde vi snabbt konstatera då vi checkat in och fått ett A-4 kuvert i handen. I det låg den elektroniska nyckeln till campingens bekvämligheter men också ett fulltecknat A-4-papper med förhållningsorder. Den där elektroniska nyckeln var dessutom laddad med 50 kronor att duscha för. Efter att ha läst papperet kände man sig en aning begränsad. Hör här bara:

Det skall vara tyst mellan klockan 22 och klockan sju. Inget bollspel mellan vagnarna. Barn skall leka på för ändamålet avsedd plats. Inga lösa hundar och de skall helst rastas utanför området. Både det förstnämnda och det sistnämnda verkar självklart men med tanke på de rejäla högarna med grävlingsspillning lite här och var kändes det lite som om det föll platt till marken. Vidare fick man veta att besökare till de campande skall ställa bilen utanför campingen, anmäla sig i receptionen och betala 20 kronor per person för besöket. Och så vidare. Men som en uppmuntran meddelades det också att det finns en hjärtstartare i receptionen. Så bra. Synd bara att receptionen var obemannad större delen av dagen. Det var helt enkelt inte läge för ett hjärtstopp.

Hur gick det då med de smutsiga träningsbyxorna? Jo, där höll det på att bli ett hjärtstopp.Jag gick för att boka en tvättid och fick veta att det skulle kosta 200 kronor. 200 spänn! Det får man ju ett par nya brallor för. När kvinnan i receptionen fick veta att det rörde sig om endast ett par mjukisbyxor kunde hon tänka sig att gå ned till 75 kronor. Jag berättade det för den bättre hälften som sade att jag till och med kunde få ett par nya byxor för den summan också. Nej, tvätten fick ske hos goda vänner några mil bort – där ingick det till och med middag – gratis. Och den lilla vita hunden fick dessutom pinka var han ville.

Med tanke på priset för tvättmaskinen var det med spänning den bättre hälften gick för att duscha. Hur länge räcker 50 kronor? Hon använde tre tryckningar där varje tryckning gav en kort dusch med vatten. Hon avslutade med att skölja håret i ett handfat. Duschpengarna skulle ju räcka även till mig. Jag gjorde i princip samma sak då det blev min tur men jag skippade handfatet. När jag dagen efter kontrollerade hur mycket vi gjort av med av de 50 kronorna visade det sig att det fanns 37:50 kvar. Det var ju hur mycket som helst med facit i hand. Hur skulle vi göra av med det? Vi ville inte bjuda på något överskott som vi ändå får betala för.

Nu låter det som att vi är hur snåla som helst men här var principen viktigare än pengarna. Precis som i filmen ”Den enfaldige mördaren” där en arrendator kommer en dag försent med betalningen till greven. Greven, spelad av Hasse Alfredsson, kastar pengarna i den öppna spisen och säger:

”Det är inte pengarna, det är principen”.

Annons: