Äldre lockas av äventyr

Owe Bergman från Salbohed har redan en husbil men tycker det är roligt att titta på nyheter. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

VÄSTERÅS
60 plus är inte längre vad det varit. Det märktes inte minst på 60-plusmässan i Västerås. Här lyste stödstrumpor och rullatorer med sin frånvaro. Nej, här gällde husbilar, utlandsresor och mobiltelefoner.

Pia Brunell är en av arrangörerna av 60-plusmässan och hon bekräftar att de äldre i dag har ändrat beteende. De behåller spänsten och blir allt äldre.

– Numera måste man lära utställarna att de som är 60 plus är samarbetspartners. Företagarna som ställer ut inser att detta är en viktig målgrupp. Men man måste också lära besökarna att det inte bara är stödstrumpor och olika hjälpmedel som visas upp på mässan. Och vi har lyckats bra med det då det numera är blandade besökare med både män och kvinnor – män har annars varit svåra att locka till mässan, säger Pia.

Hon berättar vidare att de testar och förnyar olika saker från år till år.

– Man måste avdramatisera ålder. Många besökare berättar att de ser fram emot mässan och många är återkommande besökare. Det brukar vara mycket folk och i år känns det mer än någonsin. I går, torsdag, hade vi 2 000 besökare och i dag blir det nog fler, ja, det kommer att bli över 4 000.

Den monter som vid en första anblick syntes locka flest nyfikna var den med tre husbilar i olika prisklasser. Många äldre säljer sina hus, skaffar lägenhet och köper husbil. Det blir en allt vanligare syn på vägarna. En av dessa var Ulf Malm från Västerås som är uppväxt i Kanada.

– Jag funderade på att skaffa husbil när jag var yngre – husbilar var vanliga i Nordamerika då. Nu är jag inte längre intresserad men det är kul att titta in i dem och se vad det är folk köper för något.

En som däremot tittade seriöst på husbilarna var Owe Bergman från Salbohed även om en ny husbil inte är nära förestående.

– Nej, vi har en redan men visst skulle det vara intressant med något nytt och jag tittar på vad som finns. Men vi åker med husbilen bara under sommaren – nu på vintern står den parkerad i en loge, berättar Owe.

Däremot flyger han och hustrun utomlands under 14 dagar varje år. I år blir det någon av Kanarieöarna.

– Men vi har gjort resor på elva, tolv timmar, bland annat till Bali, Thailand och Dominikanska republiken. Vi har också varit i Egypten men där var det fult, skrattar Owe.

– Men som det är nu lär man vara försiktig då man väljer resmål. Till och med Turkiet verkar farligt nu.

I montern med de Rosa bussarna, vilka verkligen erbjuder spännande resor, står Sören Svanberg från Västerås och tittar i en broschyr. Han och hustrun reste mycket då de var yngre men det sätter numera hustruns sjukdom stopp för.

– Nej, jag planerar ingen resa. Men jag är allmänt intresserad av resor – vi har bland annat varit i Kina, Japan och Filippinerna. Men nu blir det inga resor, jag har en trädgård att sköta och så jagar jag också, säger Sören.

Kjell Winlöf är planerare för de Rosa bussarna och har erfarenhet från 26 år i resebranschen.

– De äldre är det segment som växer mest. Förr fick man fråga ungdomarna som reste med oss om det var okey att ta med även äldre. Numera har vi en dialog med ungdomar om de samtycker till att vi tar med även äldre på resan – och vice versa. På vår USA-tur i fjol var det exempelvis mest äldre personer. Att roa 18-åringar och 70-åringar samtidigt är svårt.

Företaget började med 50-plusresor för tolv år sedan och deltagarna blir allt äldre och är friskare. Numera är det inget märkligt med 75-åringar på resorna – man får till och med dämpa dem om det tillstöter något problem med fordonet. De vill gärna hjälpa till, skrattar Kjell.

Inger Tornin från Hallstahammar tittar intresserat i broschyren från reseföretaget.

– Jag har varit reseledare i 25 år – mycket i Europa. Dessutom har jag rest mycket privat. År 2003 gjorde jag och min man den ultimata resan som backpackers. Då var jag 58 år och min man var 61. Vi var äldst bland alla backpac-kers. Att resa jorden runt var en dröm jag haft sedan jag var 20 år. Det handlar om mod och ja, det var mitt livs resa.

Men så klart fanns det utställare som erbjöd helt andra saker än äventyr och dyra fordon. Exempelvis enheten för smittskydd och vårdhygien. Med sig hade de en så kallad Visirub, en apparat med ultraviolett ljus som avslöjar hur dåligt man spritar sina händer.

– Det är en konst att sprita händerna på rätt sätt. Tummarna glöms exempelvis lätt bort. Vårdpersonal slarvar ofta på grund av tidsbrist. Många tar för lite sprit – framför allt ovanpå händerna, berättar Christer Häggström, hygiensjuksköterska.

Han berättar vidare att ute i samhället räcker det med att tvätta sig med tvål och vatten medan det inom sjukvården är viktigt att personalen spritar händerna.

– Inom vården är patienterna mottagliga för smitta så att personalen skall sprita sina händer 50 till 100 gånger om dagen är inget konstigt. Det skall göras före varje patient.

Jan Å Johansson