Påvens besök markerar ny era

Textstorlek:

Påven Fransiskus har besökt Sverige och deltagit i 500-årsminnet av reformatorn Martin Luther. Det är historiskt. Luther var mannen som protesterade mot avarter i katolska kyrkan, främst kommersialiseringen av syndaförlåtelsen. Det var starten på en delning i protestanter och katoliker som varat in till våra dagar. De båda riktningarna har bekämpat varandra – främst verbalt, i bland med vapen. Sedan något decennium förs i stället dialog och kyrkorna närmar sig varandra med respekt och förståelse.

Påven Fransiskus bidrar genom sitt besök till att ytterligare minska klyftan och fördjupa den pågående dialogen, där den svenska lutherska kyrkan är en av de drivande krafterna.

Påven är främst en religiös ledare men också en världslig maktfaktor. Han respekteras av drygt en miljard katoliker och räknas in bland världens fyra främsta ledare. Tack vare påvens och katolska kyrkans stora inflytande spelar det en enorm roll vilken linje en påve väljer i olika frågor. Och Fransiskus har redan genom sina uttalanden och sitt agerande ändrat historiens gång. Besöket i Sverige med gudstjänst i Lunds domkyrka och på en sportarena i Malmö är bara ett exempel på det.

Det är djupt beklagligt att olika inriktningar inom samma religion, som i grunden förespråkar fred och samförstånd, ska utkämpa bittra strider mot varandra. Påven bidrar nu starkt till att ena den kristna kyrkan, förhoppningsvis utan att vilja pådyvla de protestantiska kyrkorna de delar av läran som dessa omöjligen kan acceptera. Hit hör tesen om påvens ofelbarhet samt den så kallade transsubstationsläran (= att brödet och vinet i nattvarden bokstavligen förvandlas till Kristi kropp och blod). Denna sistnämnda läroskillnad är den direkta orsaken till att katoliker och protestanter inte firar nattvarden tillsammans vid påvebesöket.

Påven har även uttalat sig i flyktingfrågan som påverkat Nordafrika, Mellanöstern och Europa på senare år. Han intar här en generös hållning.

Fransiskus har också betytt mycket i kampen mot anti-semitismen och försvaret för Mellanösterns enda demokrati, Israel. Den 28 september sände påven ett meddelande till överrabbinen i Rom, Riccardo di Segni, inför de stora judiska festerna under oktober månad; Rosh ha-Shanah (judiska nyåret), Yom Kippur (Försoningsdagen) och Sukkot (Lövhyddohögtiden). Påven framförde ”sina varmaste lyckönskningar för de glada firandena av dessa stora judiska helger till hela världens judiska samfund med hopp om att festerna ska ge alla välsignelse”.

Sådana markeringar över gränserna är viktiga i en värld där polarisering, populism och antisemitism tycks tillta, tyvärr även i etablerade demokratier.

Bo Höglander