Spökvandring på 60 meters djup

Textstorlek:

Under höstlovet händer det massor i Sala Silvergruva. Bland annat arrangeras det flera gånger om dagen spökvisningar på 60-metersnivån i Sofia Magdalenas gruva. 
Västmanlands Nyheter följde med på en sådan visning. 

Annons:

Rekommenderad ålder är minst tio år och visningen måste förbokas eftersom bara ett visst antal personer kan följa med varje gång.

Under ledning av gruvguiden Andreas Fobbe Wollmer provar alla ut varsin gruvhjälm och gör sig redo att äntra underjorden.

Elvaåringarna Emil Claesson och Simon Sjölander från Järfälla är två av drygt 20 deltagare.

De känner sig inte det minsta nervösa men är väldigt förväntansfulla.

– Det här ska bli jättekul, säger de med en mun.

Gruppen blir informerad om de tre regler som gäller i Sala silvergruva. Att skrika, svära eller vissla är strängt förbjudet och Gruvfrun tar det som en personlig förolämpning. Hon kan uttrycka sitt missnöje genom att sätta stenar i rullning, leda kalla vindilar längs med gruvans väggar eller släcka lampan om någon bryter mot reglerna.

För att förvarna Gruvfrun om att någon är på väg ned knackas det för säkerhets skull tre gånger i väggen.

En stor del av nedstigningen sker via en smal och vindlande spiraltrappa.

Vissa i gruppen har anlag för svindel och tycker att det här är det otäckaste momentet under hela vandringen.

Andra reflekterar över att trappan känns märkligt välbekant trots att det är första gången de är här.

Förklaringen är förmodligen att delar av 2012 års populära julkalender Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst spelades in just här. Inspelningarna skedde diskret och under sekretess i juni 2012 och det blev inte officiellt var inspelningarna ägt rum förrän i slutet av december samma år.

Det tar en stund att vandra ned till 60 meters djup och då och då gör gruvguiden en paus för att kontrollera att alla hänger med.

Under pauserna passar han på att berätta anekdoter om livet i gruvan. Som den gången två män som vanligt skulle hissas ned i tunnan men fick åka alldeles för långt ned eftersom ingen hörde då de ropade att de var framme och det var dags att stanna.

De beslutade sig för att börja gunga tunnan i hög fart så att den likt en pendel skulle svänga in mot en avsats i schaktet.

Men planen gick fel, istället välte tunnan och de båda männen störtade rakt mot en säker död. Den kusliga berättelsen ackompanjeras av ett skrik någonstans långt borta.

Men det blir mycket värre.
Då Andreas Fobbe Wollmer börjar berätta om gruvarbetaren Jörgen Tysk reser sig nackhåren hos besökarna.

Jörgen Tysk fick i uppdrag att vakta elden en julnatt för många år sedan.

Under vaktpasset hördes plötsligt ett öronbedövande slammer. Det var verktygen som börjat leva sitt eget liv och svävade omkring i luften.

Den stora släggan slungades gång på gång mot bergväggen. Slamret och bullrandet tilltog i styrka och strax därpå kom en gruvkärra dragen av två enorma hundar rakt emot honom.

På passagerarplats satt en huvudlös man i ovanlig storlek. Huvudet höll han under armen.

Bredvid kärran gick en varelse helt klädd i svart med ansiktet dolt.

Utom sig av skräck ropade Jörgen Tysk på Vår Herre och försökte förgäves väcka sin sovande kamrat. Och det verkade som att Gud hörde bönen eftersom det skräckinjagande följet körde vidare i riktning mot Makalösschaktet.

Jörgen Tysk och hans kompanjon kom upp helskinnade. Men han låg svårt sjuk i flera veckor efteråt och i resten av sitt liv mindes han den
där julnatten.

Väl nere på botten är ficklampor den enda belysningen som står till buds och golvet är på sina ställen fullt av stora vattenpölar.

Plötsligt rycker de som går i täten till. Var det inte en hand som hängde i en kedja från taket? Ett ansikte med lysande röda ögon där ovanför? Och en gravsten i hörnet?

Fler överraskningar dyker upp längs med vägen. Är det spökvandring så är det.

Men allting har ett slut och plötsligt meddelar vår gruvguide att vi är framme vid hissen och det är dags att återvända till dagsljuset. De båda killarna från Järfälla verkar tycka att spökvandringen var precis lagom läskig.

På väg upp ur gruvan knycker hissen plötsligt till.

– Jag lovar att det inte var med vilje, bedyrar Andreas Fobbe Wollmer.

Om man inte har lust att ägna en timme åt spökvandring i underjorden händer det en hel del annat också på gruvområdet under höstlovet.

Lilla Barnäventyret som passar barn mellan fyra och åtta år arrangeras tre gånger dagligen.

Deltagarna får gå 150 trappsteg ned och bland annat höra historien om hur det gick till när Brånsta-Lasses kor hittade silvret. Därefter blir det skattjakt på marknivå.

På fredag och lördag arrangeras väsenvandring ovan jord då solen gått ned.

I grupp ger man sig ut på spaning efter troll, mylingar och Näcken. Också väsenvandringen måste förhandsbokas.

På lördag läser författaren Sofia Jarlo högt ur sin barnbok ”Utan att veta”.

På söndag visas barnteatern ”Gruvdrängen och den stora trolljakten” som passar barn mellan fyra och åtta år vid två tillfällen.

Under söndagen är också Höghöjdsbanan öppen.

– Barnen kan också komma och pyssla utan förbokning. Vi har porslinsmålning i handelsboden och pumpaletning i direktörens trädgård, berättar försäljnings- och marknadsföringschef Christina Watkinson.

Annons: