Ända sedan barnsben har Anette en kärlek till höns

Anette Grandin är uppväxt på landsbygden och har bott på landet i vuxen ålder. Sedan tolv år är hon dock västeråsare. Nu vill hon ut på landet och skaffa höns igen. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

VÄSTERÅS Närheten till en bondgård gjorde att Anette Grandin fastnade för höns. Hon är uppväxt utanför Sätra Brunn och tillbringade mycket tid på bondgården.
Intresset följde med upp i vuxen ålder och har bland annat utmynnat i en bok om höns. Den 26 februari skall hon vara kursledare i Västerås på Medborgarskolans kurs Skaffa höns.

Annons:

– Som liten älskade jag att plocka ägg på bondgården, berättar Anette.

Hon lade äggen i bomull och gick i spänd väntan på att de skulle kläckas för att en liten kyckling skulle titta fram.

– Jag fattade inte att det behövdes en tupp för att det skulle bli något, skrattar hon.

Sedan tolv år bor hon i Västerås men före det bodde hon på landsbygden i Torrtuna i 18 år. Givetvis hade hon egna höns på gården och år 2002 kom hennes bok om hönsraser ut på Ica-förlaget.

– Jag köpte ”uttjänta” höns från Gesala då jag började med höns. Jag hade en tupp men tänkte skaffa en till som en arbetskamrat hade. Det var hos arbetskamraten jag upptäckte att det finns många raser av höns. Jag gick till biblioteket men hittade ingen bok i ämnet så jag fick skriva en egen, ler Anette.

Hon vill inte, kanske av blygsamhet, kalla sig för en auktoritet på området. Men ordförande för Västmanlands rasfjäderförening har hon också hunnit med att vara. Som värst, som Anette uttrycker det, hade hon 120 höns av 20 olika raser på gården i Tortuna. Men någon speciell favorit har hon inte, ja, förutom modern engelsk stridshöna då.

– Vill man ha ägg skall man inte ha stridshönor – de är inga värpare. Men de är väldigt roliga, säger hon och visar samtidigt med händerna hur små de är.

– De tror att de är större än de är.

Hennes kurs på Medborgarskolan kommer att handla om höns i allmän mening.

– Ja, bland annat lite om vad höns behöver när det gäller boende och foder. Hönor ger mycket glädje och det är väldigt lite besvär med att ha dem. Och så kommer jag att berätta om vad man skall välja för ras – man skall välja hönor efter sina behov.

Det blir dessutom allt vanligare med höns i tätbebyggda områden. I stan får man ha tre till fyra höns men ingen tupp.

– Tuppkycklingar går bra men då de börjar gala måste de tas bort, säger Anette.

Och höns är bra för miljön.

– Ja, en klar fördel med att ha höns är att de äter matrester – där kommer de väl till nytta. Men du skall inte tro att hönsen tyr sig till dig. En höna drivs mycket av instinkt, de går dit där det finns mat. Om de följer dig och din hink med mat så skall man inte tänka att de följer efter för att de älskar dig, skrattar Anette.

Jan Å Johansson

Annons: