Kungafamiljen är som oss andra

Textstorlek:
Annons:

Jag fick en så rolig bok i julklapp av svågern och svägerskan. Egentligen borde jag skämmas då jag läser den då boken handlar om mitt eget yrkesskrå. Det är komikern David Batras senaste bok med tidningsurklipp. För er som inte vet vem han är kan jag berätta att han är gift med moderatledaren Anna Kinberg Batra.

Hur som helst heter boken ”Nu är toan i Tierp invigd”. Stora nyheter som synes. Eller ”Nyckelknippa försvunnen” – En rubrik från en tidning i vårt län. Det fick mig att tänka till om jag skulle göra en nyhetsrubrik och notis om det jag fann på juldagens morgon vid vedhögen där hemma.

Eftersom jag inte hunnit trava veden ligger den i en enda stor hög med en presenning över. För att få presenningen att ligga kvar har jag förankrat den med tegelstenar. Och på juldagsmorgonen upptäckte jag ett märkligt fenomen. På en av dem låg en helt tillplattad mus – inget klet eller blod – bara ett platt skinn. Musen var tunn som ett frimärke. Hur hade det gått till?

Det var precis som om den plattats till mellan två tegelstenar men hur hade det egentligen gått till? Med tanke på boken jag läser är detta en lika stor händelse av nyhets-värde som rubrikerna i den. Hur skulle den formuleras. ”Musarnas Ötzi funnen i Bergslagen”. För den icke minnesgode är Ötzi ismannen från stenåldern som hittades infrusen i en glaciär i Alperna för några år sedan.

Eftersom musen hittades på en tegelsten skulle den braskande rubriken kunna vara ”Mus från stenåldern hittades stendöd”. Ja, allt går att förstora med rätt rubrik. Om det sedan stämmer med brödtexten är en annan sak. Men strunt samma, de tomma ytorna måste fyllas verkar det som om en del redaktörer tycker. Jag vet, det är som att kasta sten i glashus. Det jag skriver här kan komma surt tillbaka. Men en tidning har i jul lyckats ha en artikel som verkligen intresserade mig. Och det är en av våra systertidningar i företaget. De hade ett reportage om människan som skrivit årets bok om Året med kungahuset. Men det var inte texten som var det intressanta i det här fallet utan bilderna som är lite av ett scoop som vi säger i branschen. Bilderna var nämligen tagna hemma hos kungen och drottningen privat på Drottningholms slott.

Att de gillar färger framgick tydligt. En illgrön soffa, blå och mintgröna väggar. Men det var inte det mest intressanta. På en bild syntes en bokhylla i bakgrunden med prydnadssaker på. Där skymtade en glaspryl, en porslinsfigur och en dalahäst trona högst upp. Är det saker som svenska folket skickat till dem på olika bemärkelsedagar? På vardagsrumsbordet stod en snäcka och en vas med blommor.

Jag hade nog väntat mig något mer pråligt. Oljemålningar på gamla kungar och liknande. Men de kanske är som folk är mest och placerar kungaporträtten på dass. Fast bilderna hade varit ännu mer intressanta om man sett kungens strumpor slängda över en stolsrygg eller något liknande. Men jag vet inte hur rolig den rubriken varit. Kanske:

”Kungafamiljen är som vilka människor som helst”.

Annons: