Namnbyte är inget hastverk – eller?

Textstorlek:

Nu har Landstinget blivit Region. Om alla har blivit på det klara med det är jag lite tveksam till. Landstinget har fått utstå mycket kritik genom åren när det gäller kollektivtrafiken i synnerhet men också sådant som kultur vilket av någon anledning fallit på dess lott. Kanske är det därför man bytt namn till Region. Det blir onekligen lite flummigare – för hur skyller man på en region om något är galet?

Och de som är anställda, hur svarar de om man frågar var de jobbar? ”Jo, jag jobbar i regionen”. Eller svarar de, ”jag jobbar på regionen”, lika självklart som de förr svarade ”jag jobbar på landstinget”. Men det blir ju fel svenska. De kan ju inte heller som tidigare svara att man jobbar inom landstinget. ”Jag jobbar inom regionen”.

För vem gör inte det; Alla i landet jobbar ju inom sin region – förutom piloter och lokförare. Knepigt, det där kan man fundera över i all oändlighet. Nej, det är inte mycket som är sig likt längre. Ta exempelvis reseföretaget Fritidsresor som bytte namn till Tui. Hur kom man fram till det? Man ser mötet i styrelserummet framför sig. Direktörer i hawaiskjortor och bermudashorts som slog sina kloka huvuden ihop. ”Vi skall heta Tui, klart som korvspad”.

Eller ta bensinkedjan Statoil som blev Circle K. Också ett klockrent namnbyte. Nu finns det ju så klart bakomliggande orsaker i båda fallen med bolag som köps upp hit och dit. Men de nya namnen känns ändå inte logiska på något vis. Annat är det med ortsnamn – dessa byter man inte ut hur som helst. Speciellt inte de unika. Här kommer några exempel:

Röven i Hälsingland, Arslerud i Dalsland, Kåtaträsket i Norrbotten, Pungpinan i Stockholm och Röva i Bohuslän. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Tyvärr hittar jag inget bra exempel från Västmanland – kanske är vi för pryda här? Men de flesta namn kommer ju till av något som skett på platsen, en händelse. Kanske Västmanland har varit för händelselöst? Det närmaste jag kommer på är Hålahult i Örebro län, alldeles på andra sidan länsgränsen.

Det kanske inte är så roligt att vara från de här platserna då någon frågar varifrån man kommer. Men jag tror trots allt inte att de vill att orten skall byta namn. Speciellt om de får frågan vilken region de kommer ifrån. ”Jag kommer från Röven”. Det blir i alla fall korrekt svenska.

Fast man vet ju aldrig. Det har ju bytts namn på större orter än byar i Sverige. Bombay i Indien skall ju numera heta Mumbai. S:t Petersburg blev Leningrad för att återigen heta S:t Petersburg. Och lite mer lokalt blev ju Västra Aros Västerås.

Hur blev det så förresten? Då fanns det inget internet där man kunde få reda på nyheter. Tänk när man färdats miltals för att ta sig till Västra Aros och det står Västerås på skylten. Västerås hade man aldrig hört talas om och gps:en var inte uppfunnen.

Knepigt.