Att leda en opposition

Textstorlek:
Annons:

En opinionsmätning visar att 37 procent av Alliansväljarna tycker att Annie Lööf (C) bäst företräder den borgerliga oppositionen. Och i en extra väljarbarometer i regi av SvD/Sifo publicerad före helgen får Centerpartiet 11,6 procent av väljarsympatierna. Förändringarnas vindar blåser i svensk politik, vilket gynnar vissa och skapar problem för andra. Moderaterna tappar i flera mätningar och enligt Demoskops analyschef Peter Santesson är detta ”den största turbulensen mellan två mätningar” sedan Håkan Juholt var partiledare för S.

Analyserar man siffrorna ur ett Alliansperspektiv finns det glädjande inslag, trots moderaternas tillbakagång. Kristdemokraterna är nästan uppe på riksdagsspärren igen och som helhet är Allianspartierna större än de rödgröna med ett försprång på nästan två procentenheter.

Mest glädjande för Centerfolket är givetvis det egna partiets stora framgångar i opinionen och att Anne Lööf åt-njuter ett så pass stort förtroende. Frågar man hela väljarkåren (inte enbart borgerliga väljare) drar Annie Lööf det längsta strået vad gäller förtroende med 36 procent. M-ledaren Anna Kinberg Batra får 25 procent.

I sammanhanget är det viktigt att ha i åtanke – vilket Centerns partisekreterare Michael Arthursson så riktigt påpekade på Centerpartiets kommundagar i Göteborg – att det ännu är 19 månader kvar till valdagen och att ingen ännu har röstat. Det är vid valurnorna det hela avgörs.

Men framgång föder framgång och om Annie Lööf och Centerpartiet sköter sina kort rätt så kan det bädda för den största valsegern på många år.

För Alliansen som helhet gäller det nu att ”sy ihop det här” som partisekreterare Arthursson (C ) formulerar det. Han syftar på partiernas samarbete vilket onekligen naggats i kanten av det moderata utspelet den 19 januari om en omedelbar gemensam budget för att med SD:s stöd fälla Stefan Löfvens regering mitt i mandatperioden. Dessutom vill M förhandla med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott. Ett utspel som andades desperation och som inte var förankrat i de djupa moderata leden. Samtidigt är man inom Alliansen överens om mycket, även om det finns olika syn på när saker och ting ska ske. Alla vill (förr eller senare) se en Alliansbudget, alla vill ersätta S-MP-regeringen med en ny, alla är överens om att inte bilda regering med SD. Förutsättningarna för att komma överens är stora. Men då gäller det för den moderata ledningen att inte bli nervös över Centerpartiets framgångar. Att väljarstödet skiftar inom borgerligheten över tid är ingenting nytt i svensk politik.

På 70-talet ledde Thorbjörn Fälldin (C) borgerligheten till valseger och regeringsskifte. Även om vi inte är där ännu så är det inte orimligt att föreställa sig en Allians där Centerpartiet har ledartröjan.

Bo Höglander

Annons: