Kristin och Inge har koll på hagen

Textstorlek:

NORRSALBO/SALA Här kommer ingen över bron – om man så säger. På en gård i Norrsalbo i Sala kommun vaktar nämligen Kristin och Inge, hundar av rasen maremmano abruzzese, fåren. De är de enda boskapsvaktande hundarna i länet. De släpper inte in någon eller något som inte hör till gården. Närmare 60 kilos vikt imponerar, minst sagt. Och för att få ha dem lösa i hagen krävs tillstånd från Länsstyrelsen. 

Annons:

De må ha ett krångligt rasnamn men de benämns också med det betydligt enklare maremma. Kristin och Inge är dock inte ensamma som vakthundar utan här finns också gårdshunden av samma ras, Ingo. Men Kristin och Inge härskar alltså över fårens väl och ve. De inte bara vaktar mot eventuella rovdjur utan de sover också ihop med fåren.

Ägarna, Jan-Erik Bergström och dottern Maria, skaffade hundarna för sex år sedan då Rörbo gård en bit bort drabbades av vargattacker. Det har dock inte hundarna behövt konfronteras med ännu. Hittills är det bara rävar, grävlingar och någon nyfiken människa som fått lägga benen på ryggen.

– Från början är rasen italienska herdehundar och Inge var elva månader gammal då han kom hit. Vi tog hit mamman och resten av kullen för att testa honom. Uppfödaren hade inga får och medan Kristin hade sitt vaktande naturligt var det lite annorlunda med Inge. Han gillade att leka med fåren men hans pappa Paff sade nej till honom genom att lägga en tass på honom, berättar Maria.

Nu har de dock funnit sin plats och har fördelat jobbet sins emellan.

– Kommer det något som fångar deras uppmärksamhet ställer sig Kristin i flocken och Inge håller koll vid staketet.

Staketet är också det rovdjurssäkrat.

– De är justa mot fåren men väldigt tuffa mot annat. De skäller på allt som stör, ljud, ja, allt, säger Jan-Erik.

– Förra året hade vi en älgko med en kalv där borta, säger Maria och pekar.

– Älgarna stod där varje dag och kon var inte ett dugg rädd. Så efter en vecka gav hundarna upp och tystnade, skrattar Maria.

Än så länge har det som sagt inte varit något skarpt läge med närgångna rovdjur.

– Vi har bara sett strövargar. Men för några veckor sedan var det någon som sett varg i trakten, säger Jan-Erik.

Kristin och Inge är alltså de enda boskapsvaktande hundarna i länet. I landet som helhet finns det ett 30-tal hundar till.

Om de behövs får framtiden utvisa men i Västmanland finns fem vargrevir och sju familjegrupper med lodjur. Vid senaste rovdjursinventeringen fann man också spår av björn. Men än så länge är det alltså bara rävar och grävlingar som jagats bort.

– Och så Norbergs cykelklubb när de cyklar förbi här, ler Jan-Erik.

Men ett par saker räds hundarna.

– Kristin är skotträdd och när tackorna lammat kan de vara riktigt aggressiva mot hundarna som drar sig undan. Några tackor har vi fått ta bort just av den anledningen, berättar Maria och fortsätter.

– Nu har vi en besättning som vi köpt in och de fåren har blivit vana vid hundarna. Men de släpper inte in hundarna då de lammat – då kan tackorna vara taggade.

Kristin och Inge tillbringar hela dygnet hos fåren medan gårdshunden Ingo antingen sover i lekstugan eller på logen.

Vad får då hundarna för mat – blodiga biffar?

– Nej (skratt), de får torrfoder, säger Maria.

– Men de kan också få slaktrester från slakteriet, tillägger Jan-Erik.

– Ja, vi har en stor köttkvarn, påminner Maria.

För att få ha hundarna på lösdrift i fårhagen krävs tillstånd från Länsstyrelsen.

I stora delen av världen används hundar för att skydda boskap. Men i Sverige är det alltså ovanligt. Och i Västmanland finns hundarna som har tillstånd från Länsstyrelsen alltså bara på gården i Norrsalbo.

Jan Å Johansson

Annons: