Hungriga djur som kräver mat

Textstorlek:
Annons:

Hemma har vi bortskämda djur. Ja, nu tänker jag inte på den lilla vita hunden utan på de vilda djuren. Fast egentligen är det inte så stor skillnad – det är lika vilt inomhus. Och bortskämt. Det är nämligen så här med de vilda djuren utanför huset att de vant sig att komma till dukat bord. Är det slut på maten blir vi snart uppmärksammade på detta.

Om vi tar rådjuren så är de så klart skygga. Men inte så de springer iväg då vi visar oss utan de drar sig bara lite undan in bland träden. Däremot är de inte blyga. Är det slut på viltfodret i byttan sparkar de på den så det smäller. Råkar vi inte vara hemma eller sova så vi inte hör detta ligger den tömda baljan ofelbart upp och ner eller på sidan. En tydlig vink om att den är tom.

Och de är dyra i drift. Från att ha varit bara två i början på vintern är de nu fem, sex djur som kommer fram. Jag vet inte hur det går till men på något vis verkar de kommunicera:

”Kom nu tjejer, det finns käk här borta”.

Bland de fyra, fem getterna är det dock en bock som styr – en bock vars horn börjar bli riktigt ståtliga nu. Och han är en riktig gentleman som står på vakt medan hans harem kalasar på fodret.

Och så har vi fåglarna. De är precis lika matglada som rådjuren och det kräver sin man att släpa hem både viltfoder och fågelfrö. Något bordsskick har de inte. De skvätter som de värsta vispar så fröna far runt omkring.

Men även om det inte gläder mig så gläder det mössen som far fram över snön för att samla ihop så mycket som möjligt.

Ekorren däremot, är väldigt noggrann med maten.

Den håller fröna med frambenen och gnager omsorgsfullt på dem. Där blir det inte mycket kvar.

Fåglarna är inte sämre än rådjuren då det gäller att göra oss uppmärksamma på att maten är slut. Det märks först och främst på att aktiviteten minskat vid fågelborden men också på en speciell talgoxe. Det är en oblyg rackare som helt fräckt står på fönsterbrädan och pickar på fönstret.

”Hörnini, nu är det slut på frön, pallra er ut och fyll på”.

Ibland kan den bara sitta på balkongräcket och endast se sur ut men det betyder samma sak.

Ibland lägger vi ut saker som lockar rävar men de pockar inte på. De gör bara sina lovar för att kolla om det finns något ätbart. Gör det det säger det bara slurk och man märker inget av det.

Med tanke på hur det vilda beter sig får man ändå säga att den lilla vita är snäll. Han kommer inte och tigger då vi äter. Han säger inte till om maten är slut. Det är som om jycken tar det för givet att bli servad utan att behöva anstränga sig. Och när allt kommer omkring har han rätt. Honom skall intet fattas.

Men han gillar inte då djuren där ute matas.

”Du skall inga andra djur hava jämte mig”, ser han ut att tänka där han står i fönstret och ser när jag släpar upp viltfodersäcken till matningsplatsen.

Annons: