Möts kring förslag om landsbygden

Lars Hedlund Johansson, Lars Kallsäby, Marianne Fredriksson, Lennart Fredriksson och Lisbeth Holm är några av dem som kom för att diskutera landsbygdsfrågor i Lillhärads bygdegård i helgen. Foto: Cecilia Eriksson
Textstorlek:

LILLHÄRAD/VÄSTERÅS Under helgen samlades privatpersoner, politiker och bönder i Lillhärad för att diskutera landsbygdens utveckling. Det gjordes med anledning av Landsbygdskommitténs förslag för att öka tillväxten och välfärden på den svenska landsbygden. Studieförbundet vuxenskolan är kritiska till den korta remisstiden, de vill att fler ska hinna komma till tals i de viktiga landsbygdsfrågorna.

Mötet i Lillhärads bygdegård, utanför Västerås, var en av de platser i landet som mötet anordnades på med anledning av de 75 förslagen från Landsbygdskommittén. Just nu är förslagen ute på remiss fram till den 22 mars.

Den korta remisstiden är något som Studieförbundet vuxenskolan riks är kritiska till. De hade gärna velat att fler skulle hinna få möjlighet att yttra sig om förslagen.

Omkring 25 personer hade anslutit till mötet i Lillhärad. Runt olika bord satt de i mindre grupper för att diskutera åtta områden inom ramen för Landsbygdskommitténs förslag.

Även om fokus låg på en fråga i taget vid varje bord så tyckte många att de flesta frågorna flöt ihop med varandra. Att öka tillgängligheten på högre utbildning i hela landet kräver även digitalisering och fungerande lokaltrafik på landsbygden.

Vid ett bord satt bland andra Anton Stolpe-Nordin, från Dingtuna.

Varför har du kommit hit?

– För att det är intressant att diskutera frågorna. Jag jobbar med lantbrukarfrågor, jag förmedlar lantbruksfastigheter. När det ges en möjlighet att engagera sig så är det viktigt att ta del av det, säger han.

– Det är lätt att sitta hemma och klaga och tycka. Men här kan man göra sin röst hörd, fortsätter han.

Hur väl insatt är du i de 75 förslagen?

– Inte så jätteinsatt. Vi har gått igenom litegrann på den gemensamma genomgången här, säger han.

Allas rätt att bo på landet diskuterades. Frågan var om särskilda landsbygdslån och minskat regelkrångel kan öka byggandet på landsbygden.

– Allt ska vara tillåtet där det inte är förbjudet. Man ska kunna bygga på landet, utom där det är förbjudet, man ska kunna bygga utan detaljplan. Att bygga och bo är det absolut viktigaste för en levande landsbygd, säger Lars Kallsäby (C) ordförande i byggnadsnämnden.

Odlingsbar jordbruksmark är något vi ska vara rädda om, anser Marianne Fredriksson.

– Man ska inte kunna bygga på odlingsbar mark. Vi ska leva på den så småningom om Sveriges gränser stängs, säger hon.

Något annat som ventilerades var krånliga regler som hänger kvar sedan gammalt som försvårar att flytta ut på landsbygden när man ska köpa en lantbruksfastighet.

Lisbeth Holm, bonde på Tängby gård i Dingtuna, var en av de bönder som kommit till mötet.

– Det var en journalist som ringde till mig och frågade vad jag tyckte om de 75 förslagen när de kom, men jag sa att jag inte ville uttala mig för att jag inte är så insatt. Jag kom hit för att lyssna av, berättar hon.

Det är livsmedelsbiten som engagerar henne. Hon är bekymrad över att producenterna blivit färre.

– Jag var med och startade Bondens egen marknad för 13–14 år sedan och ser att producenterna blivit äldre och färre, säger hon.

– Vi på landsbygden måste få samma möjligheter som dem i stan, säger hon.

Efter ett gemensamt avslut där samtliga grupper fick delge vad de skrivit ned för synpunkter på vardera område så berättade Monica Stolpe-Nordin, från Studieförbundet vuxenskolan, att synpunkterna kommer sammanställas och skickas till regeringen.

Men trots den korta remisstiden så behöver inte samtalet om landsbygden sluta här.

– Det finns studiematerial och man kan träffas i bygdegårdarna och komma fram till bra idéer. Det är många saker man tar för självklart i stan men som inte finns på landsbygden, säger hon.

Cecilia Eriksson