Ofrivilligt matande av sorkar?

Textstorlek:
Annons:

Vad är väl våren? Den kan vara alldeles underbar men framför allt enormt efterlängtad. Men den kan också vara alldeles förskräcklig. Nu tänker jag inte på alla stackars pollenallergiker utan på det som växer så fort solen börjat värma.

På lördagsförmiddagen skulle den bättre hälften, den lilla vita hunden och jag åka bort över dagen. Vädret lovade gott och solen sken mot husets södra gavel. Detta hade väckt krokusarna till liv och när vi passerade såg vi massor av knoppar sticka upp ur marken. Ett trevligt vårtecken.

Men döm om vår besvikelse då vi kom hem och i stort sett ingen krokus fanns kvar. Det enda vi såg i slänten var mörka hål.

Vilka som skapat detta rådde det inget tvivel om. Sorkarna hade haft kalas på krokuslökar då vi var borta. Marken var full av små hål dit sorkarna grävt sig ned för att kalasa på lökarna.

Kanske får vi skylla oss själva då vi har placerat fågelborden ganska nära där vi planterat vårlökarna. Fast runt fågelborden brukar det mest vara möss som ”cirkulerar” i jakt på det som fåglarna tappar ned på marken. Här har jag bara sett någon enstaka sork. Men de finns där fick vi bittert erfara.

Förr, före den stora skogsbranden, hade vi hjälp av den omgivande naturen att hålla de små gnagarna i schack. Sparvugglan var en återkommande gäst som plockade många av dem. Även duvhöken kom ibland kryssande mellan trädstammarna för att blixtsnabbt slå en mus eller sork. Nu, då skogen är borta, har de täta skogarnas jägare försvunnit och hittat nya jaktmarker.

Nu har vi ju trots allt skog kvar inpå husknuten men det är inte tillräckligt mycket för exempelvis duvhöken.

Och sparvugglan har ingenstans där den kan hitta ett bohål i närheten. Däremot har, precis som forskarna kommit fram till, hackspettarna ökat. Men de hjälper inte mot sorkar.

Nu är det dock så fiffigt ordnat att krokuslöken skapar sidolökar av vilka de flesta faktiskt undgått sorkarna så vi kan ändå njuta av nya knoppar som sticker upp. Men även om de naturliga sorkjägarna försvunnit kan man ta till ”bekämpningsmedel”. Man kan strö vitlökspulver på jordytan. Kaffesump, chilipeppar, snus och vanlig peppar är gamla beprövade huskurer. Fast då vet jag inte om vi njuter lika mycket av blommorna som sticker upp i den omgivningen.

Man kan också ta till det tunga artilleriet i form av hönsgödsel eller helt enkelt tömma kattlådan i rabatten. Eller varför inte skaffa en hund som gillar att jaga sork. Det gäller tyvärr inte den lilla vita hunden – men gräva
i rabatterna gillar han.

Nej, det är nog bara att låta naturen ha sin gång istället för att förklara krig mot den. Krokusen blommar ju ändå bara en väldigt kort tid. Men visst är det roligt då den dyker upp precis som snödropparna.

Undrar förresten om sorkarna får dålig andedräkt av att äta krokuslök? Det kanske är en fråga för Fråga Lund?

Annons: