Hillarys mejl är ingenting mot mina

Textstorlek:
Annons:

Jag vet inte hur ni har det men hos mig ramlar det in underliga mejl med jämna mellanrum. Härom dagen kom ett av de mest underliga. Oftast är det från personer i utlandet med märkliga namn som av någon anledning visar sig vara släkt med mig. Och påfallande ofta är det någon avlägsen släkting som dött och som har en stor förmögenhet att dela med sig av. Jag vet inte vilken gren av min släkt som rest runt i världen så mycket och lämnat avkommor efter sig.

Eller så är det bara någon helt okänd person som av någon anledning fattat tycke för mig och generöst vill dela med sig av sin förmögenhet. Men mejlet som ramlade in häromsistens fick mig i alla fall att haja till. Namnet var välbekant. Det kom ifrån ingen mindre är Syriens president al-Assads fru. Jo, det är sant – tro’t eller ej! Hon kom med ett erbjudande om att inom ramen för initiativ riktade mot affärsmöjligheter. Ja, precis så tokigt blir det översatt till svenska.

Och eftersom hon skrev att det skulle kännas stort att ha mig som affärspartner så var det inte utan att man funderade på att klicka på länken som följde med. Men den pågående hackerattacken runt världen hejdade jag mig – till glädje för tidningsutgivaren, kan tänkas.

Men man kan inte sluta fundera varje gång ett mejl likt dessa dimper ned. Tänk om det verkligen är en avlägsen släkting, rik som ett troll, som dött?

Det kommer jag aldrig att få reda på så jag får leva med ovissheten. Att komma över min mejladress är inte så svårt – den står ju på Västmanlands nyheters hemsida. Men varför väljer alla dessa ”släktingar” just mig? Kanske är det därför jag också får mejl från lättklädda damer från någon gammal öststat som inget hellre vill än att träffa mig av någon outgrundlig anledning. Jag gissar att det är något land österut eftersom de alla har namn såsom Olga, Natasja och Svetlana, typ.

Det kan ju inte bero på fotot av mig på vår hemsida. Det borde ju snarare avskräcka. Det är tur att man inte är narcissistiskt lagd och fåfängt tror att alla dessa damer vill träffa just mig. Den bättre hälften tror inte heller det är så och hon om någon borde ju veta. Varför jag får just dessa mejl är obegripligt, så himla desperata kan de väl inte ens vara i Moldavien eller varifrån mejlen nu kommer.

Men det är tydligen smällar man får ta då man är en ”offentlig” person på nätet – med bild och allt. Nu är man väl inte precis sockerbiten som flugorna svärmar kring men då och då dyker de här mejlen upp. Och nu har alltså även Syriens första dam fattat tycke för mig. Det måste vara något med den där norska fiskartröjan jag har på mig på bilden. Ja, eller glasögonen, det är det enda som syns på bilden.

Så här avslutar i alla fall presidentfrun sitt mejl, ordagrant översatt:

”Jag ser fram emot att utforska möjliga områden av gemensamma intressen”.

Hur skall man tolka det? Har jag plötsligt blivit inblandad i storpolitiken eller har hon helt enkelt tröttnat på sin gubbe?

Annons: